Helene Liljeström

När kyrkomötet samlas i november är varken ärkebiskop Jukka Paarma eller helsingforsbiskopen Eero Huovinen med. Vardera blir pensionerade i sommar. Det blev ett högtidligt och vemodigt avsked i samband med kyrkomötets avslutande sent på eftermiddagen på fredag, efter en intensiv vecka. Också kanslichefen på Kyrkostyrelsen avgår med pension och Jukka Keskitalo, kyrkoherden i landets största församling, Jyväskylä, valdes i hans ställe. Jukka sitter som prästombud i kyrkomötet, så nu kommer ett nytt ombud in i kyrkomötet.

Den stora frågan i dag var HeTa, kyrkans nya personal- och ekonomiförvaltningsprojekt. Efter omröstning fick det omstridda projektet grönt ljus med rösterna 83 för och 20 mot, 2 blanka röster och 4 frånvarande. Själv röstade jag mot genomförande av HeTa, och i dag på förmiddagen trodde jag faktiskt att nej-rösterna skulle bli fler. Men det gick så här, och nu vet vi åtminstone vad vi skall räkna med. Det blir ju fråga om en övergångstid på fem år efter att förändringarna trätt i kraft 2012, så det blir tid att förbereda införandet av det här systemet både i servicecentralen och i församlingarna. Bidrag som motsvarar serviceavgiften kommer också att betalas till de små församlingar som inte gör några inbesparingar genom det  nya systemet. Den svenskspråkiga servicen skall enligt planerna koncentreras till en avdelning av de 4-6 servicepunkter som centralen skall bestå av.

Avtalet mellan vår kyrka och metodisterna i Finland blev godkänt i dag! Det är jag glad över. Var med och beredde ärendet i arbetsgrupp och utskott, och det blir trevligt att träffa metodistvännerna och kunna förmedla att kyrkomötet godkände avtalet. Nattvardsgemenskapen är nu officiellt godkänd och tillräcklig enighet konstaterad kring de centrala trosfrågorna. Vardera kyrkorna erkänner varandras vigda präster, vilket har betydelse på olika  plan i samarbetet mellan kyrkorna. Ett steg i rätt riktning, fastän diskussionen behöver fortsätta mellan kyrkorna.

Nu är det skönt att vara hemma! I morse sjöng alla männen traditionsenligt för oss kvinnor en rörande och vacker morsdagssång. Där stod de alla, yngre och äldre, och ögonen tårades när jag tänkte på att de alla är någon mammas barn. Gråhåriga, skäggiga, barska, milda, alla gossar som mindes sin mamma, och kanske sina barns mor därhemma, när de sjöng för den lilla skaran kvinnor som satt utspridda i den stora plenisalen. Morsdag på söndag här hemma.

Ärkebiskopens fest pÃ¥ slottet kryddades av ett trevligt program, där vi fick möta uttrycksfulla djurfigurer, som med ”Paarma” som kapten skötte om att Arken hölls flytande.  Djurfigurerna i sina festliga djurhuvuden, hade vissa ”likheter” med vÃ¥ra biskopar i sitt sätt att vara och tala. Vi rÃ¥kar ju ha en hel del biskopar vilkas namn anknyter till djur (vÃ¥r egen biskop Björn, biskop Peura, biskop Repo..) Kyrkomötesombudet och författaren Anna-Mari Kaskinen hade författat kavalkadens sketcher och i programmet presenterades en del av det som har hänt under de  11 Ã¥r ärkebiskopen innehaft sin tjänst. Allvar och skämt varvades med uppvaktning och tack, psalmsÃ¥ng och god mat. Vid kaffet höll minister Stefan Wallin tal och sedan fick vi lyssna till vacker musik framförd av ärkebiskopens systerdotter och hans gudson. Kvällen avslutades med completorium i slottskyrkan.

Men vi har inte endast firat i dag. En arbetsdag hade vi ju bakom oss när vi bänkade oss i bussarna till slottet. Ett viktigt ärende i dag var frågan huruvida församlingsgränserna måste följa kommungränserna. Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att utreda det här som kan ha stor betydelse särskilt för oss finlandssvenskar. Det handlar alltså om en möjlighet till en viss uppluckring av den s.k. parokialprincipen, d.v.s. att man skall vara medlem i den församling på vars område man bor. I morgon har vi ännu många ärenden kvar. Det kanske blir sen hemfärd.

Timtals har vi också i dag på  kyrkomötet lyssnat till varandra och talat till varandra, och då särskilt om bibelsyn och inställning till homosexuellt partnerskap. Det absolut mest glädjande i dag är att samtalet har förts under civiliserade former. Jag tror att det gladde alla oberoende av åsikt och bakgrund. Kyrkomötet har i dag visat att man kan samtala sakligt och lugnt, trots olika syn och övertygelse. Några har också öppet vågat medge att de inte vet vad de skall tänka, när det gäller att bedöma hur kyrkan skall förhålla sig till homosexuellt partnerskap. Ett ärligt utgångsläge.

Slutresultatet blev inte särskilt revolutionerande, men ändÃ¥ tror jag att kyrkomötet gjorde nÃ¥gonting stort i dag, pÃ¥ vägen mot att lära sig att lyssna till varandra och respektera olikheter. Ärendet som gäller biskopsmötets utredning av partnerskapets följder för kyrkan gÃ¥r nu som väntat vidare till det utskott som jag sitter i, konstitutionsutskottet. Det betyder jobb i sommar och under början av hösten. För mig var det spännande att stiga upp i talarstolen för mitt inlägg i frÃ¥gan. Jag önskar att biskoparnas förslag till förbön skulle gÃ¥ igenom och försökte lägga mina  ord för det. I dagens läge är t.o.m. det förslaget otänkbart för mÃ¥nga här, sÃ¥ vi gÃ¥r med mycket korta steg framÃ¥t, även om vi som skulle välja att välsigna ocksÃ¥ är rätt mÃ¥nga. Men som sagt. Första steget är alltid att man lär sig samtala och lyssna, utan att medvetet sÃ¥ra och skymfa eller förpassa varandra till ett särskilt hett ställe. Av dagens arbetstimmar fram till halv tio pÃ¥ kvällen, gick drygt fem till den här frÃ¥gan, och kring femtio talare tog till orda. Tystnaden i mitt rum är nu vilsam…

Det känns också bra att vi i vår lilla svenska grupp har en uppbygglig stämning fastän vi  ser mycket olika på vissa ärenden. Diskussionen kan engagera oss, men andan oss emellan är ändå i huvudsak god. Det kommer antagligen att bli rätt svårt att hinna med alla ärenden, eftersom debatten kring partnerskapet tog så många timmar i anspråk. Vi är förvarnade att det kan bli sent på fredagen innan vi kommer hem.

I morgon har vi ändÃ¥ fest. Ärkebiskopens avskedsfest firas med middag pÃ¥ Ã…bo slott, sÃ¥ det blir säkert en trevlig kväll. Och vi har ju inte legat pÃ¥ latsidan här precis…Frukt och gojibär och kaffe hÃ¥ller mig  pÃ¥ fötter. BlÃ¥sippsbacken har jag ännu inte hunnit se.

Efter skön sömn, halva natten på spikmattan, började morgonen med en rask promenad till S:t Maria kyrka där morgonmässan hölls 8:15. Esbo stift med biskop Heikka i spetsen ansvarar för morgonmässorna hela veckan. Förmiddagen gick sedan till utskottsarbete. I konstitutionsutskottet där jag sitter med, lade vi sista handen vid ett betänkande som berör ett avtal mellan vår kyrka och metodistkyrkorna i Finland. Det kommer till behandling i plenum. Avtalet som nu skall behandlas är ett resultat av ett fem år långt arbete. Man har fört lärosamtal mellan representanter för vår kyrka och metodisterna för att se på vilka punkter man kan enas i lärofrågor och utöka samarbetet.

Efter lunch hade vi plenum och det fördes remissdebatt bl.a. kring ett initiativ som jag varit med om att skriva under. ”Främjande av mÃ¥ngfald pÃ¥ kyrkliga arbetsplatser” är rubriken för initiativet som ombudet Henrietta Grönlund skrivit och nio ombud har undertecknat. Kort sagt handlar det om att vi vill öka mÃ¥ngfalden och möjligheterna att berika kyrkan genom att ta vara pÃ¥ människors olikheter och se dem som resurser i stället för problem. Det handlar ocksÃ¥ om att kunna erbjuda arbete Ã¥t människor som av nÃ¥gon anledning har särskilt svÃ¥rt att fÃ¥ arbete. Det kan bli frÃ¥ga om en positiv särbehandling pÃ¥ grund av särskilda behov. Egentligen gÃ¥r initiativet ut pÃ¥ att förverkliga synen pÃ¥ lika värde mellan människor av olika slag. Som kyrkoherde vet jag att det alltid är en utmaning att vara ledare för människor som alla är olika personligheter. Utökas skaran av medarbetare med människor som har specialbehov, är det viktigt att se till att ledare har beredskap att möta arbetslagets utmaningar. Initiativet för fram idén om ett program som kyrkan kunde utarbeta för att främja mÃ¥ngfalden och stöda den pÃ¥ kyrkans arbetsplatser. Genom  ledarskapsutbildning kan man ocksÃ¥ öka beredskapen att ta vara pÃ¥ olikheterna pÃ¥ ett konstruktivt sätt. Det här kan ocksÃ¥ förbättra trivseln pÃ¥ arbetsplatserna.

Långköraren kring ekonomiförvaltingssystemets förnyelse i kyrkan, det sk. HeTa-projektet, var igen uppe till diskussion i dag. Tveksamhet kring utredningarna finns och tvivel på inbesparingskalkylerna är utbrett. Men visst finns de som tror starkt på planerna och anser att det är den vägen vi skall gå. Själv är jag nog tveksam med tanke på vårt eget stift med många små församlingar. Det blir svårt att spara om man måste köpa tjänster från en servicecentral och ändå ha kvar ekonomipersonal.

Dagen har varit lÃ¥ng. Sittande frÃ¥n kl 9 pÃ¥ morgonen till kl 21.45 utan egentlig paus. Mat fÃ¥r vi ju förstÃ¥s, mer än man använder pÃ¥ grund av allt sittande…

I dag inleddes diskussionen om partnerskapslagens följder för kyrkan. Många inlägg och klart olika infallsvinklar, vilket ju är helt väntat. Det kommer inte att bli lätt att ta ett enda litet steg framåt i den här frågan tyvärr. Ingen tror väl på allvar att man här i plenisalen kan omvända någon som har sin egen ståndpunkt klar. Men nog finns det en stor rädsla hos en del av delegaterna. Förbön visst, men vad leder det till undrar man. Tänk om det leder till att någon ber för ett partnerskap mellan två personer av samma kön?!

Jag tycker Gud blir så liten i våra diskussioner. Gud välsignar suveränt. Han ger gåvor och kärlek utan att fråga oss vem vi tycker att skall få ta emot Hans gåvor. Jag hoppas att vi i kyrkan kan komma fram till att vi åtminstone kan be för homosexuella par så som biskoparna i sin utredning föreslår. Diskussionen fortsätter.

Traditionellt kaffe med tårta bjöd statsmakten på och besök av undervisnings-och kulturminister Stefan Wallin (ministeriet har bytt namn 1.5). Wallin talade om de ungas behov av stöd på olika områden, och samarbetsmöjligheter lokalt mellan olika aktörer. Arbetslösheten bland unga har stigit och det gäller för oss att hjälpas åt att satsa på framtiden, dvs.  ungdomarna. Ministern tackade också ärkebiskop Paarma som avgår med pension. Han  firas officiellt  på torsdag på Åbo slott.

Söndagkväll och kyrkomötesstart. Om några minuter samlas de svenska delegaterna till palaver. På agendan diskussion om HeTa-projektet igen en gång, och andra frågor som skall behandlas under den kommande veckan. Solen skiner här och fåglarna kvittrar i träden fastän det är kväll. En av kollegerna från ett annat stift mötte mig glatt och hon har fått en nätt liten mage sedan senast. Ett nytt liv växer till. Hoppfullt. För övrigt har vi frågor att diskutera, som kommer att väcka debatt igen. Mediaintressantast är väl partnerskapsfrågan och hur kyrkan skall förhålla sig till homosexuella relationer. Önskar ändå att denna känsliga fråga skulle behandlas sakligt av alla parter oberoende av åsikter.

Det blev  svenska dagen-stämning på kyrkomötet. Många vänliga delegater gratulerade, men den här gången var det kanske ännu mera ett beslut som gladde. Peter Lindbäcks initiativ (via stiftsfullmäktige) om att språkkraven för kyrkoherdarna på  Åland skulle ses över, fick medvind. Peter hade jobbat hårt för saken och förvaltningsutskottet hade t.o.m varit på besök till Åland. Kyrkomötet godkände förvaltningsutskottets betänkande som föreslog att domkapitlet i Borgå stift avgör vilka språkkrav som gäller  de åländska prästerna. Det betyder i praktiken att domkapitlet kan avgöra vilka tjänster som behöver personal som kan finska. Framför allt ligger det på domkapitlets ansvar att servicen fungerar för den finskspråkiga befolkningen på Åland. I det sammanhanget konstaterade biskop electus Björn Vikström att det finns flere kyrkoherdar på Åland som har finska som modersmål, så det blir inget problem.

Landshövdingen Lindbäck åkte nöjd hem till Åland. Det var inte alla i kyrkomötet som visste att Åland är enspråkigt svenskt. Så ett besök på ort och ställe öppnade någras ögon för den åländska verkligheten.

Kyrkomötets kvinnor sjöng en farsdagssÃ¥ng för männen. Det var Anna-Mari Kaskinen som hade skrivit orden. SÃ¥ngen uppskattades av herrarna. Vi har ju alltid farsdag framför oss pÃ¥ höstsessionen och morsdag efter vÃ¥rsessionen sÃ¥ det finns vissa traditioner…

Spännande dag med avgörande omröstning om tjänstemannarättsliga bestämmelserna. Ingenting som låter särskilt intressant förstås, men ett lagförslag som skall uppdatera kyrkolagen att motsvara grundlagen i dag. Modernisera kyrkans bestämmelser kring tjänster kunde man kanske säga. Ge redskap för att kunna fungera enligt lag och ordning. I tidigare bloggar har jag beskrivit problematiken i diskussionen, med dragkamp kring avsaknaden av diskrimineringsförbud (och intentionerna att få in skydd för de sk. gammaltroende som inte vill samarbeta med bl.a. kvinnor i prästämbetet.) Lagutskottets betänkande godkändes odramatiskt med rösterna 91 mot 17 (kvalificerad majoritet behövdes). Stig Kankkonen gav uttryck för en försonlig attityd genom att föreslå att paketet skull godkännas, men att man utöver detta skulle godkänna en kläm som uppmanar kyrkostyrelsen att så fort som möjligt sätta igång arbetet på en paragraf rörande diskrimineringsförbud, som kan infogas i kyrkolagen. Detta fanns egentligen redan sagt i lagutskottets betänkande, men min bedömning är att det fanns en del osäkra, som genom att frågan lyftes fram särskilt tydligt, kunde tänka sig att rösta för ett godkännande av paketet. Något av ett illussionistnummer, men det visade god vilja och det uppskattar jag . Så rätt många nöjda miner kunde man sedan se vid kvällens mottagning på stadshuset i Åbo där vi blev bjudna på god mat och välkomsttal av stadsfullmäktigeordföranden.Stadshuset var förresten ett ståtligt hus och fullmäktigesalen var mäktig med tre enormt stora kristallkronor i taket, vackra dekorationer i tak och på väggar och bl.a  ett porträtt målat av Albert Edelfelt. Maten var också god och jag hade trevligt sällskap vid bordet.

På förmiddagen godkände vi kyrkans centralfonds budget för år 2010 och verksamhets- och ekonomiplan 2010-2012.  Dessutom förrättades några personval. Ledamöter valdes till Kyrkans utrikesråd och till delegationen för Kyrkans arbetsmarknadsverk. Borgå stift representeras i utrikesrådet av  Sixten Ekstrand (suppleant Åsa A. Westerlund) och i arbetsmarknadsverkets delegation  av Ann-Mari Audas-Willman (suppleant Marcus Henricson).

Man blir mer och mer bekant med folk här, vilket gör att det blir roligare och lättare att vara med här på kyrkomötet. Vi är så pass många att det tar sin tid innan man känner sig hemma med olika människor. Men efter några gemensamma veckor känns det riktigt bra. Och ett tiotal av kvinnorna startade i morse med ett 45 minuters pass med bailatino. Just det. Det är som det låter. En blandning av olika latinamerikanska danser. Så vi fick värmen upp med cha cha cha och sånt. Puh! Kul! En proffsig tjej från en dansskola coachade oss. Det gjorde gott. Ändå är fötterna helt svullna på kvällen efter allt sittande. Det är som om man åkte flyg till Amerika varje dag! Men i morgon åker vi hem, var och en till sin stad. Och något gott har vi kanske åstadkommit denna vecka. Litet kvar att fundera på i morgon också.

I dag fick kyrkomötet bekanta sig med vår nya biskop när han steg upp och talade för vårt stiftsfullmäktige-initiativ som föreslog att Ungdomens Kyrkodagar skulle få initiativrätt i stiftsfullmäktige. Initiativet kom på våren, men nu hade allmänna utskottet behandlat det och föreslog att det skulle förfalla. Vi fick då en driven försvarare av initiativet i Hilkka Olkinuora, som representerar Tammerfors stift men har arbetat i Borgå stift. Det var bra att hon som  finsk delegat ställde upp och intygade det som vi på våren hade försökt beskriva om vårt stifts unika kyrkomöte för ungdomar som har anordnats  i 40 år. När sedan Björn Vikström bad om ordet och i talarstolen berättade att också han är en av dem som har lärt sig det där med sammanträden och utskottsarbete, initiativ osv. för 30 år sedan på UK, fick vi i stiftet stöd från kyrkomötet för initiativet att stöda ungdomarnas möjligheter att påverka i kyrkan. Det blev omröstning och utskottets förslag att initiativet skulle förfalla blev omkullröstat till förmån för förslaget att det skulle sändas till kyrkostyrelsen för åtgärder! 78 röstade för att ärendet hänförs till kyrkostyrelsen och 26 röstade för utskottets förslag.

I mitt eget utskott hade vi avgett ett betänkande rörande antalet faddrar. Konstitutionsutskottet föreslog att minimiantalet faddrar fortsättningsvis skulle vara två, men gav möjlighet till undantagsförfarande i särskilda fall där det visar sig vara svårt att hitta mer än en fadder. Kyrkoherden i församlingen avgör.

Borgå stifts framställning om förändring av statistikföringen i kyrkan förföll. Det är underligt, men om man har kritiska synpunkter på kyrkans system när det gäller att samla statistik, tolkas det i regel som om att man skull anse att ingen statistik alls skall föras. Det var ju aldrig initiativtagarens intention.

I dag har jag fått se en massa böner som svävade omkring på näthimlen i en dator utanför plenisalen. Det är frågan om en svensk sajt och man får skriva böner som publiceras där. Det är tydligen meningen att Finlands kyrka skall införa någonting liknande.

”Tjänstemannapaketet” gick vi igenom mera i detalj i första genomgÃ¥ngen i dag och dÃ¥ kom ingen med nÃ¥gra som helst invändningar eller förändringsförslag. Men ingenting är avgjort ännu, för i samband med andra behandlingen i morgon eller pÃ¥ fredag kan man ännu föreslÃ¥ att hela paketet förfaller. FÃ¥ se…

PÃ¥ kvällen var det ännu en diskussion om det förestÃ¥ende ärkebiskopsvalet. Det blev litet trÃ¥kigt med en massa diskussioner om ärkebiskopens uppgifter och vad man eventuellt tycker att han/hon inte borde behöva göra, och hurdan person det borde vara. Vi som just har haft biskopsval är kanske litet trötta pÃ¥ letandet efter en ”messias” . Man mÃ¥ste ju ändÃ¥ välja en människa som är bra pÃ¥ en del saker och sämre pÃ¥ andra. Men inga namn nämndes och det kan bli knepigt särskilt för stiftsfullmäktigeledmöterna i de olika stiften att veta vem de skall rösta pÃ¥ i ärkebiskopsvalet. Men det är ju litet tid dit ännu, sÃ¥ vi hinner väl alla bilda oss nÃ¥gon uppfattning när väl kandidaterna presenteras.

I dag brakade diskussionen loss i plenisalen kring tjänstemannabestämmelserna. NivÃ¥n pÃ¥ debatten var inte till alla delar nÃ¥got att vara stolt över. MÃ¥ste konstatera detta med djupt beklagande. Tänk att ärkebiskopen skall behöva tillrättavisa  fullvuxna delegater. Respektlösheten var frapperande. Problemet är alltsÃ¥ fortfarande det som inte finns med i detta ”tjänstemannapaket”. Historien är den, att man vid senaste kyrkomöte behandlade ett liknande förslag, som dÃ¥ röstades ner pga att det fanns en paragraf om diskrimineringsförbud. DÃ¥ var man pÃ¥ konservativt hÃ¥ll rädd för den, och det blev aldrig kvalificerad majoritet bakom beslutet. Nu finns ingen sÃ¥dan paragraf föreslagen den här gÃ¥ngen, och nu är man frÃ¥n samma hÃ¥ll upprörd över detta.DÃ¥ gäller givetvis allmän lag om att det är förbjudet att diskriminera nÃ¥gon pga kön, hudfärg eller sexuell läggning. Samtidigt är man  rädd för att präster, som vägrar samarbeta med präster som är kvinnor, eller eventuellt med sÃ¥dana som lever i registrerat parförhÃ¥llande, kan bli uppsagda frÃ¥n sina tjänster om en diskrimineringsförbudsparagraf inte finns. UnderförstÃ¥tt vill man alltsÃ¥ att det skall vara möjligt att vägra samarbeta. Man hoppas tydligen att det skall gÃ¥ att skriva in en paragraf som säger att det är förbjudet att diskriminera nÃ¥gon, men att det ändÃ¥ är möjligt att t.ex. vägra samarbeta med sÃ¥dana som man uppfattar att har avvikit frÃ¥n Bibeln och bekännelsen. Det här talar man ändÃ¥ inte sÃ¥ öppet om, och i stället kommer det underliga historier som är bÃ¥de sÃ¥rande och oförskämda i inläggen. OcksÃ¥ mera garvade delegater än jag har reagerat med upprördhet. I morgon fortsätter vi med den här frÃ¥gan. Hoppas vi kan komma framÃ¥t litet mer konstruktivt.

Underligt att man vill föra fram sina argument på ett så fult sätt. Visst kan man och får man ha olika åsikter. Men vanligt folkvett kunde man förutsätta av alla som sitter i kyrkomötet. Man skulle tycka att det befrämjar de åsikter man vill framföra bättre än oförskämdhet.

Men i morgon är det en ny dag och vi har kommit hit för att vara uppbyggliga och samarbetsvilliga! Men också för att kämpa för det som vi anser är rätt. Man får inte ge upp. Och det gör vi inte heller. Men det kostar skjortan för kyrkan att tålmodigt genomföra demokrati, om det inte finns minsta lilla vilja till kompromisser. Alla är nämligen mer eller mindre överens om att ett diskrimineringsförbud behövs, och förslaget som lagutskottet framfört är att man skulle godkänna paketet nu utan en sådan paragraf, och sedan omedelbart sätta igång med arbetet för att införa en sådan. Ännu hoppas jag!

Utan morgonjumppan hade dagen varit ännu värre. Vi strechade och töjde till Pekka Simojokis musik, tyvärr inte riktigt i takt med den?! Och rätt mÃ¥nga tuffa tanter var vi…