Helene Liljeström

Stark och berörande var Ylva Ekblad i rollen som Maria Magdalena när hon framförde det omdiskuterade passionsdramat i Sibbo kyrka 6 april. Drygt tvåhundra personer hade samlats i kyrkan denna vardagkväll. Jag var en aning rädd att någon skulle förvänta sig sensationer eller provokationer. Så mycket hade jag insett när jag på förhand läst manuset, att inga sådana var att vänta. Detta skulle bli en kvinnas berättelse om mötet med den ofattbare, med Honom som kallas Guds Son.

I vår kyrka i Sibbo har vi en altartavla som föreställer Jesus mitt bland människorna och med utsträckta armar. Han står som om Han famnade alla som kommer emot Honom. Människorna klänger på Honom och håller i Honom, lutar sig mot Jesus. Denne Jesus blir centrum för kvällens drama. Ylva i rollen som Maria Magdalena vänder sig emellanåt mot Honom, sedan mot folket i kyrksalen, när hon berättar om vad Maria har upplevt och känt i denne mans närhet. Bibelns berättelser om Jesu vandring på jorden, om Hans sista dagar, om kärlek och längtan, om svek och besvikelser, om sorg och förtvivlan, om hopp och överraskning, om ljus och seger- allt detta kommer nära oss och blir oerhört levande för oss i den andäktiga stämningen i kyrkan.

En kvinnas vittnesbörd har igen en gång upprört och berört. Det handlar om Liv på ett sätt som inte kan förklaras med människans förnuft i sakliga, begripliga termer. Gud är mer än våra tankar om Honom. Ibland blir jag så trött på Guds outtröttliga advokater, som ser som sin stora uppgift att beskydda Gud mot alla tänkbara hot. Maria Magdalena, i Ylva Ekbergs tolkning, är definitivt inget hot mot Gud eller mot Jesus och Hans makt att rädda oss till livet. Hon visar på Guds Son som är så mycket mer än hon eller vi har kunnat föreställa oss.
Det finns mycket rädsla inom oss människor. Det tycker jag har blivit tydligt i debatten denna fastetid i vårt stift. Vi behöver våga tala om våra rädslor, om våra upplevelser och tolkningar. Öppet och utan facit i handen. Den här gången har kanske Maria Magdalena varit en hjälp för oss att aktualisera frågor som det har tigits om alltför länge. I sin enkelhet har föreställningen lyft fram mer än någon av de medverkande kunde ha anat. Maria Magdalena har igen blivit ett misstänkliggjort vittne till uppståndelsens under. Det är väl inte nytt för Maria Magdalena att möta de fördomarna. Den här våren har många människor i vårt stift genom Maria Magdalena-dramat fått uppleva stilla veckans och påskens händelser så gripande och levande. Kyrkans centrala budskap har berört många på ett djupt och äkta sätt.

Det här inlägget publicerades tisdagen den 11 april 2006 kl. 10.12 i Tankar. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.