Helene Liljeström

Senaste natt kom vi hem från sommarens pilgrimsvandring som i år vandrades i det vackra Dalarna i Sverige. Vi var sammanlagt 28 personer, de flesta från Sibbo, med på resan. Men vi hade också vandrare från Åland, Esbo, Solf och Åbo med oss. Vandringen gick över berg och genom dalar, och terrängen var för det mesta skön att gå i. Mycket mjuk mossa och skogsmark, vilket uppskattades av alla. Som vi alltid brukar följde vi också i år tidebönerna och kom att besöka många kyrkor både under vandringen men också på väg mot Dalarna. Oscar Lindbergs kyrka besökte vi, där kantor Lars spelades Gammal Fäbodspsalm från Dalarna. Vi lyssnade till Karlfelts dikter och fick igen en hel del historiska perspektiv, men också kulturella inslag under resan. Slutmålet var Mora kyrka där vi firade vår pilgrimsmässa. Följande morgon, på fredag 14.7, besökte vi Zorngården innan vi startade hemfärden som gick via Nusnäs,dalahästarnas hemort.

Pilgrimsvandringen blev igen en gång en fysisk utmaning med sina dryga 60 km på fyra dagar, men den blev också en inre vandring med naturintryck, stillhet i en levande natur, gudsnärvaro och gemenskap.

Ett liv i enkelhet, naturens dofter och skönhet, Siljans vackra blänkande vatten och de blånande bergen, kroppens ansträngning och själens vila. Vad mer kan en pilgrim önska sig på vägen mot målet?

Den tjugoåttonde franciskusfesten firades på Kökar traditionsenligt den första söndagen i juli. Stefan och jag hade i år möjlighet att delta, vilket gav oss mycket glädje. Katarina Gäddnäs och Peter Karlsson på Kökar hade tillsammans med lokala krafter planerat en fin helg kring franciskusfesten, med olika kulturella inslag och en angelägen diskussion kring fred under lördagen. I fredsdiskussionen deltog fader Zlatko Spehár från Vucovar, Kroatien och Håkan Sandvik med stor erfarenhet från Mellanöstern, Ulla Holmberg från Fredsförbundet och Stefan Djupsjöbacka, ordf. för Franciskussällskapet i Finland. Katarina Gäddnäs fungerade som ordförande. Många gripande och viktiga inlägg hördes kring frågor som försoning och förlåtelse, hopp och möjligheter när det gäller arbetet för fred. De starka bilderna från en krigshärjad verklighet i Vucovar gav sin speciella prägel åt eftermiddagen. Hur lever man tillsammans i en stad, där grannen kan vara den som har dödat ens familjemedlemmar under kriget? Hur kan man arbeta för försoning? Hur kan man se på varandra som människor igen?
Höjdpunkten var naturligtvis söndagens ekumeniska högmässa där biskop Caroline Krook predikade och Stefan var liturg. Vi hade i år besök av fem franciskanmunkar från Litauen och tillsammans med vår vän fader Zlatko Spehár från Kroatien firade de och festens övriga katoliker nattvard i samma högmässa, efter att den lutherska församlingen hade tagit emot nattvardsbordets gåvor. Det blev en stark upplevelse för mig att delta i denna högmässa. Det är ju smärtsamt för oss kristna att vi inte öppet tillsammans kan dela gemenskapen kring nattvardsbordet, men att vi ändå kan närma oss varandra på detta sätt är betydelsefullt och glädjande. Dessutom blev det så tydligt i denna högmässa, att kvinnliga präster definitivt inte är ett problem för de ekumeniska kontakterna. De katoliker som vill möta oss i ekumenisk anda, respekterar vår ordning och vår kyrkas sätt att leva. Fader Zlatko bad för biskop Caroline och gemenskapen var öppen och glad. Den vackra kulturhistoriska miljön därute kring S:t Anna kyrka och Franciskuskapellet inramades av högsommarens vackraste väder och havets blå böljor. Gruppen resenärer som tagit sig till Kökar med buss (arr. Karis församling och Franciskussällskapet i Finland) var mer än nöjd med resan.