”En ilsken tant”
Har tydligen blivit en ilsken tant, om jag får tro att Kyrkpressens tecknare har tolkat mig rätt, i karikatyren på pärmbilden i veckans Kp. Dessvärre känner jag inte alls igen mig i den stämningen inombords. I rättvisans namn måste jag ju medge att bröderna i sällskapet inte heller utstrålade särskilt stor vänlighet. Är det alltså bilden av en biskop? Skall det vara en bister gubbe eller en ilsken tant. Jag som trodde att det skulle finnas rum för optimism, livsglädje, framtidstro, tillit, förtroende och envist hopp i kyrkan. Trots problem och motsättningar.
Har förresten undrat varför det är så svårt att acceptera, att vi inom kyrkan inte tänker lika om allt. Det skulle enligt mitt sätt att se vara närmast katastrofalt, om vi inte hade olika åsikter i någon fråga. Vi människor är nu bara sådana, att vi präglas av vår bakgrund, våra traditioner, vår miljö, våra inre förutsättningar osv. Om vi tyckte och tänkte lika om allt, skulle det vara ett tecken på diktatur och förtryck. Det är naturligt med en mångfald i åsikter och poängteringar också i kyrkan. Därför behövs samtalet och dialogen.
