Kära Dagbok!
Kära Dagbok! Så skrev man förr när man ville skriva ner sina tankar eller skriva av sig sina bekymmer. En text som var högst hemlig och förbjuden för utomstående att läsa. Idag känns det som om alla skall ha tillgång till allt. Alla innersta tankar och tyvärr också ilskor och frustrationer duggar över oss på bloggar och diskussionsforum. Nu står vi inför ett val igen i kyrkan. Den här gången skall kyrkomöte och stiftfullmäktige väljas. Min innersta önskan som jag säkert delar med många andra är, att diskussionen skall vara saklig och hövlig, trots att vi vet att åsikterna i många frågor kan vara mycket olika.
Skall vi kunna lösa svåra frågor som handlar om framtidens kyrka kräver det ett hänsynsfullt och sakligt förhållningssätt mellan alla åsiktsgrupper. Om man inte kan vara öppen och rak och ändå kärleksfull, är det faktiskt bättre att skriva till sin högst privata dagbok i stället för att ösa sin galla över andra offentligt. Nu har jag alltså skrivit av mig och berättat varför bloggar får mig att må illa ibland. Det man inte kan säga öga mot öga åt en medmänniska, skall man inte heller skriva i blogg. Konflikter finns och får finnas. Många kan också lösas med respekt och god vilja. Alla konflikter kanske inte får en lösning som tillfredsställer alla, men jag upplever att medmänsklighet och respekt för varje människas värde skall synas också i en livlig och het debatt i kyrkan.
Många av vallistorna för fram deviser som handlar om vilja till enhet och samarbete i vårt stift. Det kan ju vara förvirrande när praktiskt taget alla skriver så. Varför går det då inte så bra med förståelsen grupperingar emellan? Kanske för att den mänskliga kraften ändå är bristfällig och begränsad och kärleken inte får vara starkare än kravet på omutligt förverkligande av de egna kraven. Vi måste komma överens om en minsta gemensam nämnare i vårt stift, något som för oss samman trots allt. Det borde inte ens vara svårt om vi vågar se vilka frågor som är livsviktiga i vår tro och vilka frågor som får olika svar från tid till tid.
Med önskan om Ett Gott År 2008!
Helene Liljeström
