Eftertanke
Kyrkomötet är över för den här gÃ¥ngen och jag ser mig förvÃ¥nat omkring i naturen här hemma. Har jag varit en mÃ¥nad borta eller…? Träden är vackert gröna och lökväxterna har börjat blomma. Veckan har gÃ¥tt i arbetets tecken och jag har knappt varit ute och sett vÃ¥rens framfart. Skönt har det ändÃ¥ varit att dÃ¥ och dÃ¥ titta ut genom fönstret och se vÃ¥rsolen lysa.
Det känns riktigt bra efter den här veckan. Trots allt det nya har det gått bra att komma in i arbetet och kontakterna som knutits har känts viktiga. Vår kyrka är ju så mycket större än vi vanligtvis tänker på i vårt svenska stift. Mänskor har allmänt taget varit överraskande positivt inställda till oss som emellanåt talade svenska med varandra i vimlet. Det har också varit trevligt att lära känna de andra ombuden i den svenska gruppen bättre. Peter Lindbäck och jag kommer ju också att vara med i stiftsfullmäktige och det är säkert bra med en sådan direkt kontakt mellan kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Kontakten under senaste period var kanske inte så aktiv.
Det hände någonting speciellt vid sidan av det ordinarie programmet i dag. Alla manliga ombud steg upp och gick fram i salen och sjöng tillsammans en sång. Närmast som en hyllning med anledning av mors-dagen. Till min förvåning blev jag rörd till tårar av sången. Där stod de alla, biskopar och lekmän, kyrkans män som företräder många olika åsikter och sjöng så vackert för oss. Det var rörande. Men tårarna uttryckte också en bestörtning när vi kvinnor plötsligt tittade oss omkring och insåg hur få vi var. Det blev så tydligt när alla män hade stigit upp. Och jag var tacksam att åtminstone Borgå stift är representerat av jämt tre män och tre kvinnor plus biskopen. Jämnare än så kan det ju inte bli av sju personer.
Mycket finns att smälta från dennna vecka och det kommer att ta sin tid. Mycket finns att läsa och sätta sig in i och det kändes bra för mig att Bo-Göran Åstrand sände mig en mycket vänlig hälsning inför kyrkomötesveckan senaste söndag, där han berättade ärligt och öppet hur han hade upplevt sin första vecka i motsvarande sammanhang för fyra år sedan. Mycket känner jag igen nu efter dessa dagar. På samma sätt som han kommer också jag att vara protokolljusterare och därmed gå igenom allt material extra grundligt. Det är säkert bra även om materialet är digert. Det finns mycket god vilja, mycket tro på vår kyrka, stor omsorg om människorna och en stor kärlek till kyrkan i alla dessa ombud och biskopar, kyrkomötespersonal osv. Tyvärr kan vi inte alltid upptäcka detta när en del omsorg uttrycks på ett bakvänt sätt. Men det är lättare att förstå varandra om man kan se att det gemensamma ändå är omsorgen om Kristi kyrka här hos oss.
