Helene Liljeström

Efter en lång dag i plenisal och utskott åkte kyrkomötesdelegaterna i två bussar till det numera utrymda Kakolafängelset. Den borgliknande byggnaden på berget var respektingivande. Vi vandrade i drygt två timmar och i många trappor med en mycket initierad guide. Han  berättade om fängelsets historia men gav också en inblick i hur livet sett ut innanför murarna. Det var onekligen en upplevelse som berörde oss djupt. Många tankar om enskilda fångars öden hann man tänka under vandringen i de gamla salarna och cellerna. Det finns människor som levt sina liv i vidriga omständigheter. Det vet man ju, men det är starkt att få en inblick i vad det kunde innebära. Nu saknades ju lukterna, oljudet och maktkampen både mellan fångarna sinsemellan och mellan vakterna och fångarna. Endast de tomma, ödsliga cellerna och de tunga dörrarna och gallren talade sitt eget språk.

Från det långa vandringen i tidvis helt mörka korridorer, begav vi oss till det upplysta Akademihuset vid Åbo domkyrka. Den vackra salen presenterades för oss av biskop Gustav Björkstrand, och det var intressant att få en inblick både i husets historia och i universitetens värld. Salen fungerade också som mötesplats för kyrkomötet, och biskopen som själv satt med på 70-talet som delegat gav en inblick i kyrkomötesrutinerna från den tiden. Det var nog ganska annorlunda med ett kyrkomöte som samlades i en hel månad, och betänkanden som skulle tryckas i de lokala tryckerierna mellan behandlingarna i utskott och plenisal.

I gÃ¥r pÃ¥ eftermiddagen samlades de svenska delegaterna en stund pÃ¥ eftermiddagen, och Kyrkpressen lyckades fÃ¥ nÃ¥gra ”familjefoton” av oss. Det var trevligt att alla frÃ¥n vÃ¥rt stift var samlade. Oftast är vi faktiskt pÃ¥ olika hÃ¥ll eftersom utskottsarbetet och olika tidtabeller gör att vi ses mest i plenisalen där vi sitter pÃ¥ rad.

I går hördes en del kritiska röster mot förslaget till ändringar i de tjänstemannarättsliga bestämmelserna i kyrkolagen när remissdabatten fördes. Svårigheten att förstå diskussionen ligger kanske i att det finns underliggande frågor som man inte talar i klartext om. Men dessa frågor påverkar uppfattningen om förslaget. Rädslan för att lagen skall ge möjlighet att avskeda de präster som inte vill samarbeta med kvinnor i prästämbetet lyser igenom, om man kan läsa mellan raderna i det som sägs. Det finns också de som  vill att lagen skrivs så  att präster som lever i registrerat parförhållande inte skall få möjlighet att verka som präster. Därför vill man införa en diskrimineringsklausul, som ger möjlighet för kyrkan att ha sina egna bestämmelser som avviker från samhällets. När någon talar sig varm för att kyrkan själv skall bestämma om sina tjänsteinnehavare på ett sätt som avviker från samhällets regler, kan det alltså handla om att man vill införa möjlighet att diskriminera olika grupper. Det gäller alltså att kunna läsa mellan raderna i de känslosamma uttalandena. Många hoppas dock att lagen skall godkännas i detta kyrkomöte. Samma frågor röstades nämligen omkull under senaste kyrkomöte för ett år sedan.

 

 

Det här inlägget publicerades torsdagen den 6 november 2008 kl. 8.42 i Tankar. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen webbplats.