Helene Liljeström

Det blev  svenska dagen-stämning på kyrkomötet. Många vänliga delegater gratulerade, men den här gången var det kanske ännu mera ett beslut som gladde. Peter Lindbäcks initiativ (via stiftsfullmäktige) om att språkkraven för kyrkoherdarna på  Åland skulle ses över, fick medvind. Peter hade jobbat hårt för saken och förvaltningsutskottet hade t.o.m varit på besök till Åland. Kyrkomötet godkände förvaltningsutskottets betänkande som föreslog att domkapitlet i Borgå stift avgör vilka språkkrav som gäller  de åländska prästerna. Det betyder i praktiken att domkapitlet kan avgöra vilka tjänster som behöver personal som kan finska. Framför allt ligger det på domkapitlets ansvar att servicen fungerar för den finskspråkiga befolkningen på Åland. I det sammanhanget konstaterade biskop electus Björn Vikström att det finns flere kyrkoherdar på Åland som har finska som modersmål, så det blir inget problem.

Landshövdingen Lindbäck åkte nöjd hem till Åland. Det var inte alla i kyrkomötet som visste att Åland är enspråkigt svenskt. Så ett besök på ort och ställe öppnade någras ögon för den åländska verkligheten.

Kyrkomötets kvinnor sjöng en farsdagssÃ¥ng för männen. Det var Anna-Mari Kaskinen som hade skrivit orden. SÃ¥ngen uppskattades av herrarna. Vi har ju alltid farsdag framför oss pÃ¥ höstsessionen och morsdag efter vÃ¥rsessionen sÃ¥ det finns vissa traditioner…

Spännande dag med avgörande omröstning om tjänstemannarättsliga bestämmelserna. Ingenting som låter särskilt intressant förstås, men ett lagförslag som skall uppdatera kyrkolagen att motsvara grundlagen i dag. Modernisera kyrkans bestämmelser kring tjänster kunde man kanske säga. Ge redskap för att kunna fungera enligt lag och ordning. I tidigare bloggar har jag beskrivit problematiken i diskussionen, med dragkamp kring avsaknaden av diskrimineringsförbud (och intentionerna att få in skydd för de sk. gammaltroende som inte vill samarbeta med bl.a. kvinnor i prästämbetet.) Lagutskottets betänkande godkändes odramatiskt med rösterna 91 mot 17 (kvalificerad majoritet behövdes). Stig Kankkonen gav uttryck för en försonlig attityd genom att föreslå att paketet skull godkännas, men att man utöver detta skulle godkänna en kläm som uppmanar kyrkostyrelsen att så fort som möjligt sätta igång arbetet på en paragraf rörande diskrimineringsförbud, som kan infogas i kyrkolagen. Detta fanns egentligen redan sagt i lagutskottets betänkande, men min bedömning är att det fanns en del osäkra, som genom att frågan lyftes fram särskilt tydligt, kunde tänka sig att rösta för ett godkännande av paketet. Något av ett illussionistnummer, men det visade god vilja och det uppskattar jag . Så rätt många nöjda miner kunde man sedan se vid kvällens mottagning på stadshuset i Åbo där vi blev bjudna på god mat och välkomsttal av stadsfullmäktigeordföranden.Stadshuset var förresten ett ståtligt hus och fullmäktigesalen var mäktig med tre enormt stora kristallkronor i taket, vackra dekorationer i tak och på väggar och bl.a  ett porträtt målat av Albert Edelfelt. Maten var också god och jag hade trevligt sällskap vid bordet.

På förmiddagen godkände vi kyrkans centralfonds budget för år 2010 och verksamhets- och ekonomiplan 2010-2012.  Dessutom förrättades några personval. Ledamöter valdes till Kyrkans utrikesråd och till delegationen för Kyrkans arbetsmarknadsverk. Borgå stift representeras i utrikesrådet av  Sixten Ekstrand (suppleant Åsa A. Westerlund) och i arbetsmarknadsverkets delegation  av Ann-Mari Audas-Willman (suppleant Marcus Henricson).

Man blir mer och mer bekant med folk här, vilket gör att det blir roligare och lättare att vara med här på kyrkomötet. Vi är så pass många att det tar sin tid innan man känner sig hemma med olika människor. Men efter några gemensamma veckor känns det riktigt bra. Och ett tiotal av kvinnorna startade i morse med ett 45 minuters pass med bailatino. Just det. Det är som det låter. En blandning av olika latinamerikanska danser. Så vi fick värmen upp med cha cha cha och sånt. Puh! Kul! En proffsig tjej från en dansskola coachade oss. Det gjorde gott. Ändå är fötterna helt svullna på kvällen efter allt sittande. Det är som om man åkte flyg till Amerika varje dag! Men i morgon åker vi hem, var och en till sin stad. Och något gott har vi kanske åstadkommit denna vecka. Litet kvar att fundera på i morgon också.

I dag fick kyrkomötet bekanta sig med vår nya biskop när han steg upp och talade för vårt stiftsfullmäktige-initiativ som föreslog att Ungdomens Kyrkodagar skulle få initiativrätt i stiftsfullmäktige. Initiativet kom på våren, men nu hade allmänna utskottet behandlat det och föreslog att det skulle förfalla. Vi fick då en driven försvarare av initiativet i Hilkka Olkinuora, som representerar Tammerfors stift men har arbetat i Borgå stift. Det var bra att hon som  finsk delegat ställde upp och intygade det som vi på våren hade försökt beskriva om vårt stifts unika kyrkomöte för ungdomar som har anordnats  i 40 år. När sedan Björn Vikström bad om ordet och i talarstolen berättade att också han är en av dem som har lärt sig det där med sammanträden och utskottsarbete, initiativ osv. för 30 år sedan på UK, fick vi i stiftet stöd från kyrkomötet för initiativet att stöda ungdomarnas möjligheter att påverka i kyrkan. Det blev omröstning och utskottets förslag att initiativet skulle förfalla blev omkullröstat till förmån för förslaget att det skulle sändas till kyrkostyrelsen för åtgärder! 78 röstade för att ärendet hänförs till kyrkostyrelsen och 26 röstade för utskottets förslag.

I mitt eget utskott hade vi avgett ett betänkande rörande antalet faddrar. Konstitutionsutskottet föreslog att minimiantalet faddrar fortsättningsvis skulle vara två, men gav möjlighet till undantagsförfarande i särskilda fall där det visar sig vara svårt att hitta mer än en fadder. Kyrkoherden i församlingen avgör.

Borgå stifts framställning om förändring av statistikföringen i kyrkan förföll. Det är underligt, men om man har kritiska synpunkter på kyrkans system när det gäller att samla statistik, tolkas det i regel som om att man skull anse att ingen statistik alls skall föras. Det var ju aldrig initiativtagarens intention.

I dag har jag fått se en massa böner som svävade omkring på näthimlen i en dator utanför plenisalen. Det är frågan om en svensk sajt och man får skriva böner som publiceras där. Det är tydligen meningen att Finlands kyrka skall införa någonting liknande.

”Tjänstemannapaketet” gick vi igenom mera i detalj i första genomgÃ¥ngen i dag och dÃ¥ kom ingen med nÃ¥gra som helst invändningar eller förändringsförslag. Men ingenting är avgjort ännu, för i samband med andra behandlingen i morgon eller pÃ¥ fredag kan man ännu föreslÃ¥ att hela paketet förfaller. FÃ¥ se…

PÃ¥ kvällen var det ännu en diskussion om det förestÃ¥ende ärkebiskopsvalet. Det blev litet trÃ¥kigt med en massa diskussioner om ärkebiskopens uppgifter och vad man eventuellt tycker att han/hon inte borde behöva göra, och hurdan person det borde vara. Vi som just har haft biskopsval är kanske litet trötta pÃ¥ letandet efter en ”messias” . Man mÃ¥ste ju ändÃ¥ välja en människa som är bra pÃ¥ en del saker och sämre pÃ¥ andra. Men inga namn nämndes och det kan bli knepigt särskilt för stiftsfullmäktigeledmöterna i de olika stiften att veta vem de skall rösta pÃ¥ i ärkebiskopsvalet. Men det är ju litet tid dit ännu, sÃ¥ vi hinner väl alla bilda oss nÃ¥gon uppfattning när väl kandidaterna presenteras.

I dag brakade diskussionen loss i plenisalen kring tjänstemannabestämmelserna. NivÃ¥n pÃ¥ debatten var inte till alla delar nÃ¥got att vara stolt över. MÃ¥ste konstatera detta med djupt beklagande. Tänk att ärkebiskopen skall behöva tillrättavisa  fullvuxna delegater. Respektlösheten var frapperande. Problemet är alltsÃ¥ fortfarande det som inte finns med i detta ”tjänstemannapaket”. Historien är den, att man vid senaste kyrkomöte behandlade ett liknande förslag, som dÃ¥ röstades ner pga att det fanns en paragraf om diskrimineringsförbud. DÃ¥ var man pÃ¥ konservativt hÃ¥ll rädd för den, och det blev aldrig kvalificerad majoritet bakom beslutet. Nu finns ingen sÃ¥dan paragraf föreslagen den här gÃ¥ngen, och nu är man frÃ¥n samma hÃ¥ll upprörd över detta.DÃ¥ gäller givetvis allmän lag om att det är förbjudet att diskriminera nÃ¥gon pga kön, hudfärg eller sexuell läggning. Samtidigt är man  rädd för att präster, som vägrar samarbeta med präster som är kvinnor, eller eventuellt med sÃ¥dana som lever i registrerat parförhÃ¥llande, kan bli uppsagda frÃ¥n sina tjänster om en diskrimineringsförbudsparagraf inte finns. UnderförstÃ¥tt vill man alltsÃ¥ att det skall vara möjligt att vägra samarbeta. Man hoppas tydligen att det skall gÃ¥ att skriva in en paragraf som säger att det är förbjudet att diskriminera nÃ¥gon, men att det ändÃ¥ är möjligt att t.ex. vägra samarbeta med sÃ¥dana som man uppfattar att har avvikit frÃ¥n Bibeln och bekännelsen. Det här talar man ändÃ¥ inte sÃ¥ öppet om, och i stället kommer det underliga historier som är bÃ¥de sÃ¥rande och oförskämda i inläggen. OcksÃ¥ mera garvade delegater än jag har reagerat med upprördhet. I morgon fortsätter vi med den här frÃ¥gan. Hoppas vi kan komma framÃ¥t litet mer konstruktivt.

Underligt att man vill föra fram sina argument på ett så fult sätt. Visst kan man och får man ha olika åsikter. Men vanligt folkvett kunde man förutsätta av alla som sitter i kyrkomötet. Man skulle tycka att det befrämjar de åsikter man vill framföra bättre än oförskämdhet.

Men i morgon är det en ny dag och vi har kommit hit för att vara uppbyggliga och samarbetsvilliga! Men också för att kämpa för det som vi anser är rätt. Man får inte ge upp. Och det gör vi inte heller. Men det kostar skjortan för kyrkan att tålmodigt genomföra demokrati, om det inte finns minsta lilla vilja till kompromisser. Alla är nämligen mer eller mindre överens om att ett diskrimineringsförbud behövs, och förslaget som lagutskottet framfört är att man skulle godkänna paketet nu utan en sådan paragraf, och sedan omedelbart sätta igång med arbetet för att införa en sådan. Ännu hoppas jag!

Utan morgonjumppan hade dagen varit ännu värre. Vi strechade och töjde till Pekka Simojokis musik, tyvärr inte riktigt i takt med den?! Och rätt mÃ¥nga tuffa tanter var vi…

Första hela dagen tycks ofta bli lång. Det var många ärenden i plenum och även om de remitterades till utskotten var det vissa som lockade till långa inlägg i remissdebatten. En fråga som gäller domprosteriet, åtminstone indirekt, är frågan om till vilket stift Strömfors skall höra efter årsskiftet när Lovisanejdens kyrkliga samfällighet bildas. Strömfors blir en del av den men skulle vara den enda församling som hör till S:t Michels stift medan Loviisan suomalainen hör till Helsingfors stift och Lovisa svenska, Pernå och Liljendals församlingar hör till Borgå stift. Kyrkostyrelsen föreslår en flyttning av Strömfors församling till Helsingfors stift. Strömforsborna skulle gärna stanna kvar i sitt gamla stift, men många anser att det är onödigt opraktiskt att i en rätt liten samfällighet ha församlingar i tre stift. Det anser jag själv också, men det är lätt att förstå att man i församlingen skulle vilja ha så lite förändringar som möjligt.

En frÃ¥ga som vi fÃ¥r till mitt eget utskott, konstitutionsutskottet, är ett föreslaget avtal mellan vÃ¥r kyrka och metodistkyrkorna i Finland. Man har fört lärosamtal om olika trosfrÃ¥gor, bla om synen pÃ¥ dopet, nattvarden och ämbetet. I avtalet föreslÃ¥s ocksÃ¥ att medlem i den andra kyrkan skall vara välkommen att delta i nattvarden i den egna kyrkan. Det ser ut att bli en seg diskussion i vÃ¥rt utskott om det föreslagna avtalet ocksÃ¥…MÃ¥nga sÃ¥g det kanske som en självklarhet att man skulle hälsa med glädje ett sÃ¥dant ekumeniskt steg, men det finns alltid olika Ã¥sikter.

Medlemmar och ersättare i Kyrkans utrikesråd och Kyrkans arbetsmarknadsverks delegation skall också väljas den här veckan. Det sitter elektorerna och grunnar på.

Kyrkans centralfonds budget och verksamhetsplan för år 2010 skall godkännas innan veckan är slut. Vi fick idag veta att utlåtanderundan i församlingarna om HeTa-projektet visade att det största motståndet finns i Borgå stift (endast 13 % sade sig vara beredda att använda tjänsten) .De små församlingarna motsätter sig kostnaderna och de stora motsätter sig tvånget att ansluta sig till systemet.

I dag blev Björn Vikström vald till ordförande i handboksutskottet. Han fortsätter alltsÃ¥ pÃ¥ posten efter biskop Gustav Björkstrand. Jag har förresten i dag hört mÃ¥nga finska delegater som sagt att biskop Gustav alltid är sÃ¥ glad. Mycket positiv feedback har han fÃ¥tt här i samband med att man har kommenterat att han slutat som biskop. Det är ocksÃ¥ trevligt att ha Björn här nu, än sÃ¥ länge i svart prästskjorta eftersom han ännu inte är vigd till biskop. Men han sitter   i raden av biskopar pÃ¥ första raden. Biskoparna är placerade enligt tjänstetid, sÃ¥ han är ”sist”, dvs längst till höger frÃ¥n delegaterna räknat.

I morgon ordnas för första gÃ¥ngen gymnastik för kvinnor pÃ¥ morgonen kl 7. Männen brukar antingen spela volleyboll eller fotboll (”Piispan pojat” ända sedan biskop John Vikströms tid). Antar att Björn tar upp manteln där…Men kvinnorna fÃ¥r alltsÃ¥ ha gospeljumppa! i morgon bitti och bailatino (latinamerikanska danser) pÃ¥ torsdagmorgon kl 7. Kanske det gÃ¥r bättre att sitta hela dagen sen. FÃ¥ se hur mÃ¥nga modiga tanter som klär sig sportigt och joinar klubben i morgon…Nu är det midnatt igen, sÃ¥ godnatt.

Det är ännu mörkt ute fastän det är morgon. Mitt rum var kallt när jag kom till Turun kristillinen opisto sent i går kväll. Men jag lyckades få värme till batteriet efter en djupdykning under skrivbordet. Några timmars sömn behövdes efter helgens arbete och resan till Åbo.

I går kväll vid niotiden träffades några av de svenska delegaterna för en genomgång av veckans viktigaste ärenden. Närmare bestämt tre kvinnor och vår nya biskop som egentligen hade sin första arbetsdag i går. De tre övriga dyker säkert upp i dag. Det är ont om tider för egna träffar och samtal. Pauserna brukar inte vara långa och ofta har någon av oss något annat möte som man inte kan lämna. Det stora paket som vi skall ta ställning till under veckan är de tjänstemannarättsliga bestämmelserna. Det kommer säkert att bli en livlig diskussion om det. Den fråga som man koncentrerat sig mycket på är frågan om huruvida en diskrimineringsparagraf skall finnas med eller inte. Återkommer säkert till den frågan igen.

Vi börjar novembermötet med mässa i S:t Maria kyrka kl 9. Före det behöver jag morgonkaffe!