Försonlig Stig
Spännande dag med avgörande omröstning om tjänstemannarättsliga bestämmelserna. Ingenting som låter särskilt intressant förstås, men ett lagförslag som skall uppdatera kyrkolagen att motsvara grundlagen i dag. Modernisera kyrkans bestämmelser kring tjänster kunde man kanske säga. Ge redskap för att kunna fungera enligt lag och ordning. I tidigare bloggar har jag beskrivit problematiken i diskussionen, med dragkamp kring avsaknaden av diskrimineringsförbud (och intentionerna att få in skydd för de sk. gammaltroende som inte vill samarbeta med bl.a. kvinnor i prästämbetet.) Lagutskottets betänkande godkändes odramatiskt med rösterna 91 mot 17 (kvalificerad majoritet behövdes). Stig Kankkonen gav uttryck för en försonlig attityd genom att föreslå att paketet skull godkännas, men att man utöver detta skulle godkänna en kläm som uppmanar kyrkostyrelsen att så fort som möjligt sätta igång arbetet på en paragraf rörande diskrimineringsförbud, som kan infogas i kyrkolagen. Detta fanns egentligen redan sagt i lagutskottets betänkande, men min bedömning är att det fanns en del osäkra, som genom att frågan lyftes fram särskilt tydligt, kunde tänka sig att rösta för ett godkännande av paketet. Något av ett illussionistnummer, men det visade god vilja och det uppskattar jag . Så rätt många nöjda miner kunde man sedan se vid kvällens mottagning på stadshuset i Åbo där vi blev bjudna på god mat och välkomsttal av stadsfullmäktigeordföranden.Stadshuset var förresten ett ståtligt hus och fullmäktigesalen var mäktig med tre enormt stora kristallkronor i taket, vackra dekorationer i tak och på väggar och bl.a ett porträtt målat av Albert Edelfelt. Maten var också god och jag hade trevligt sällskap vid bordet.
På förmiddagen godkände vi kyrkans centralfonds budget för år 2010 och verksamhets- och ekonomiplan 2010-2012. Dessutom förrättades några personval. Ledamöter valdes till Kyrkans utrikesråd och till delegationen för Kyrkans arbetsmarknadsverk. Borgå stift representeras i utrikesrådet av Sixten Ekstrand (suppleant Åsa A. Westerlund) och i arbetsmarknadsverkets delegation av Ann-Mari Audas-Willman (suppleant Marcus Henricson).
Man blir mer och mer bekant med folk här, vilket gör att det blir roligare och lättare att vara med här på kyrkomötet. Vi är så pass många att det tar sin tid innan man känner sig hemma med olika människor. Men efter några gemensamma veckor känns det riktigt bra. Och ett tiotal av kvinnorna startade i morse med ett 45 minuters pass med bailatino. Just det. Det är som det låter. En blandning av olika latinamerikanska danser. Så vi fick värmen upp med cha cha cha och sånt. Puh! Kul! En proffsig tjej från en dansskola coachade oss. Det gjorde gott. Ändå är fötterna helt svullna på kvällen efter allt sittande. Det är som om man åkte flyg till Amerika varje dag! Men i morgon åker vi hem, var och en till sin stad. Och något gott har vi kanske åstadkommit denna vecka. Litet kvar att fundera på i morgon också.
