Helene Liljeström

När kyrkomötet samlas i november är varken ärkebiskop Jukka Paarma eller helsingforsbiskopen Eero Huovinen med. Vardera blir pensionerade i sommar. Det blev ett högtidligt och vemodigt avsked i samband med kyrkomötets avslutande sent på eftermiddagen på fredag, efter en intensiv vecka. Också kanslichefen på Kyrkostyrelsen avgår med pension och Jukka Keskitalo, kyrkoherden i landets största församling, Jyväskylä, valdes i hans ställe. Jukka sitter som prästombud i kyrkomötet, så nu kommer ett nytt ombud in i kyrkomötet.

Den stora frågan i dag var HeTa, kyrkans nya personal- och ekonomiförvaltningsprojekt. Efter omröstning fick det omstridda projektet grönt ljus med rösterna 83 för och 20 mot, 2 blanka röster och 4 frånvarande. Själv röstade jag mot genomförande av HeTa, och i dag på förmiddagen trodde jag faktiskt att nej-rösterna skulle bli fler. Men det gick så här, och nu vet vi åtminstone vad vi skall räkna med. Det blir ju fråga om en övergångstid på fem år efter att förändringarna trätt i kraft 2012, så det blir tid att förbereda införandet av det här systemet både i servicecentralen och i församlingarna. Bidrag som motsvarar serviceavgiften kommer också att betalas till de små församlingar som inte gör några inbesparingar genom det  nya systemet. Den svenskspråkiga servicen skall enligt planerna koncentreras till en avdelning av de 4-6 servicepunkter som centralen skall bestå av.

Avtalet mellan vår kyrka och metodisterna i Finland blev godkänt i dag! Det är jag glad över. Var med och beredde ärendet i arbetsgrupp och utskott, och det blir trevligt att träffa metodistvännerna och kunna förmedla att kyrkomötet godkände avtalet. Nattvardsgemenskapen är nu officiellt godkänd och tillräcklig enighet konstaterad kring de centrala trosfrågorna. Vardera kyrkorna erkänner varandras vigda präster, vilket har betydelse på olika  plan i samarbetet mellan kyrkorna. Ett steg i rätt riktning, fastän diskussionen behöver fortsätta mellan kyrkorna.

Nu är det skönt att vara hemma! I morse sjöng alla männen traditionsenligt för oss kvinnor en rörande och vacker morsdagssång. Där stod de alla, yngre och äldre, och ögonen tårades när jag tänkte på att de alla är någon mammas barn. Gråhåriga, skäggiga, barska, milda, alla gossar som mindes sin mamma, och kanske sina barns mor därhemma, när de sjöng för den lilla skaran kvinnor som satt utspridda i den stora plenisalen. Morsdag på söndag här hemma.

Ärkebiskopens fest pÃ¥ slottet kryddades av ett trevligt program, där vi fick möta uttrycksfulla djurfigurer, som med ”Paarma” som kapten skötte om att Arken hölls flytande.  Djurfigurerna i sina festliga djurhuvuden, hade vissa ”likheter” med vÃ¥ra biskopar i sitt sätt att vara och tala. Vi rÃ¥kar ju ha en hel del biskopar vilkas namn anknyter till djur (vÃ¥r egen biskop Björn, biskop Peura, biskop Repo..) Kyrkomötesombudet och författaren Anna-Mari Kaskinen hade författat kavalkadens sketcher och i programmet presenterades en del av det som har hänt under de  11 Ã¥r ärkebiskopen innehaft sin tjänst. Allvar och skämt varvades med uppvaktning och tack, psalmsÃ¥ng och god mat. Vid kaffet höll minister Stefan Wallin tal och sedan fick vi lyssna till vacker musik framförd av ärkebiskopens systerdotter och hans gudson. Kvällen avslutades med completorium i slottskyrkan.

Men vi har inte endast firat i dag. En arbetsdag hade vi ju bakom oss när vi bänkade oss i bussarna till slottet. Ett viktigt ärende i dag var frågan huruvida församlingsgränserna måste följa kommungränserna. Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att utreda det här som kan ha stor betydelse särskilt för oss finlandssvenskar. Det handlar alltså om en möjlighet till en viss uppluckring av den s.k. parokialprincipen, d.v.s. att man skall vara medlem i den församling på vars område man bor. I morgon har vi ännu många ärenden kvar. Det kanske blir sen hemfärd.

Timtals har vi också i dag på  kyrkomötet lyssnat till varandra och talat till varandra, och då särskilt om bibelsyn och inställning till homosexuellt partnerskap. Det absolut mest glädjande i dag är att samtalet har förts under civiliserade former. Jag tror att det gladde alla oberoende av åsikt och bakgrund. Kyrkomötet har i dag visat att man kan samtala sakligt och lugnt, trots olika syn och övertygelse. Några har också öppet vågat medge att de inte vet vad de skall tänka, när det gäller att bedöma hur kyrkan skall förhålla sig till homosexuellt partnerskap. Ett ärligt utgångsläge.

Slutresultatet blev inte särskilt revolutionerande, men ändÃ¥ tror jag att kyrkomötet gjorde nÃ¥gonting stort i dag, pÃ¥ vägen mot att lära sig att lyssna till varandra och respektera olikheter. Ärendet som gäller biskopsmötets utredning av partnerskapets följder för kyrkan gÃ¥r nu som väntat vidare till det utskott som jag sitter i, konstitutionsutskottet. Det betyder jobb i sommar och under början av hösten. För mig var det spännande att stiga upp i talarstolen för mitt inlägg i frÃ¥gan. Jag önskar att biskoparnas förslag till förbön skulle gÃ¥ igenom och försökte lägga mina  ord för det. I dagens läge är t.o.m. det förslaget otänkbart för mÃ¥nga här, sÃ¥ vi gÃ¥r med mycket korta steg framÃ¥t, även om vi som skulle välja att välsigna ocksÃ¥ är rätt mÃ¥nga. Men som sagt. Första steget är alltid att man lär sig samtala och lyssna, utan att medvetet sÃ¥ra och skymfa eller förpassa varandra till ett särskilt hett ställe. Av dagens arbetstimmar fram till halv tio pÃ¥ kvällen, gick drygt fem till den här frÃ¥gan, och kring femtio talare tog till orda. Tystnaden i mitt rum är nu vilsam…

Det känns också bra att vi i vår lilla svenska grupp har en uppbygglig stämning fastän vi  ser mycket olika på vissa ärenden. Diskussionen kan engagera oss, men andan oss emellan är ändå i huvudsak god. Det kommer antagligen att bli rätt svårt att hinna med alla ärenden, eftersom debatten kring partnerskapet tog så många timmar i anspråk. Vi är förvarnade att det kan bli sent på fredagen innan vi kommer hem.

I morgon har vi ändÃ¥ fest. Ärkebiskopens avskedsfest firas med middag pÃ¥ Ã…bo slott, sÃ¥ det blir säkert en trevlig kväll. Och vi har ju inte legat pÃ¥ latsidan här precis…Frukt och gojibär och kaffe hÃ¥ller mig  pÃ¥ fötter. BlÃ¥sippsbacken har jag ännu inte hunnit se.

Efter skön sömn, halva natten på spikmattan, började morgonen med en rask promenad till S:t Maria kyrka där morgonmässan hölls 8:15. Esbo stift med biskop Heikka i spetsen ansvarar för morgonmässorna hela veckan. Förmiddagen gick sedan till utskottsarbete. I konstitutionsutskottet där jag sitter med, lade vi sista handen vid ett betänkande som berör ett avtal mellan vår kyrka och metodistkyrkorna i Finland. Det kommer till behandling i plenum. Avtalet som nu skall behandlas är ett resultat av ett fem år långt arbete. Man har fört lärosamtal mellan representanter för vår kyrka och metodisterna för att se på vilka punkter man kan enas i lärofrågor och utöka samarbetet.

Efter lunch hade vi plenum och det fördes remissdebatt bl.a. kring ett initiativ som jag varit med om att skriva under. ”Främjande av mÃ¥ngfald pÃ¥ kyrkliga arbetsplatser” är rubriken för initiativet som ombudet Henrietta Grönlund skrivit och nio ombud har undertecknat. Kort sagt handlar det om att vi vill öka mÃ¥ngfalden och möjligheterna att berika kyrkan genom att ta vara pÃ¥ människors olikheter och se dem som resurser i stället för problem. Det handlar ocksÃ¥ om att kunna erbjuda arbete Ã¥t människor som av nÃ¥gon anledning har särskilt svÃ¥rt att fÃ¥ arbete. Det kan bli frÃ¥ga om en positiv särbehandling pÃ¥ grund av särskilda behov. Egentligen gÃ¥r initiativet ut pÃ¥ att förverkliga synen pÃ¥ lika värde mellan människor av olika slag. Som kyrkoherde vet jag att det alltid är en utmaning att vara ledare för människor som alla är olika personligheter. Utökas skaran av medarbetare med människor som har specialbehov, är det viktigt att se till att ledare har beredskap att möta arbetslagets utmaningar. Initiativet för fram idén om ett program som kyrkan kunde utarbeta för att främja mÃ¥ngfalden och stöda den pÃ¥ kyrkans arbetsplatser. Genom  ledarskapsutbildning kan man ocksÃ¥ öka beredskapen att ta vara pÃ¥ olikheterna pÃ¥ ett konstruktivt sätt. Det här kan ocksÃ¥ förbättra trivseln pÃ¥ arbetsplatserna.

Långköraren kring ekonomiförvaltingssystemets förnyelse i kyrkan, det sk. HeTa-projektet, var igen uppe till diskussion i dag. Tveksamhet kring utredningarna finns och tvivel på inbesparingskalkylerna är utbrett. Men visst finns de som tror starkt på planerna och anser att det är den vägen vi skall gå. Själv är jag nog tveksam med tanke på vårt eget stift med många små församlingar. Det blir svårt att spara om man måste köpa tjänster från en servicecentral och ändå ha kvar ekonomipersonal.

Dagen har varit lÃ¥ng. Sittande frÃ¥n kl 9 pÃ¥ morgonen till kl 21.45 utan egentlig paus. Mat fÃ¥r vi ju förstÃ¥s, mer än man använder pÃ¥ grund av allt sittande…

I dag inleddes diskussionen om partnerskapslagens följder för kyrkan. Många inlägg och klart olika infallsvinklar, vilket ju är helt väntat. Det kommer inte att bli lätt att ta ett enda litet steg framåt i den här frågan tyvärr. Ingen tror väl på allvar att man här i plenisalen kan omvända någon som har sin egen ståndpunkt klar. Men nog finns det en stor rädsla hos en del av delegaterna. Förbön visst, men vad leder det till undrar man. Tänk om det leder till att någon ber för ett partnerskap mellan två personer av samma kön?!

Jag tycker Gud blir så liten i våra diskussioner. Gud välsignar suveränt. Han ger gåvor och kärlek utan att fråga oss vem vi tycker att skall få ta emot Hans gåvor. Jag hoppas att vi i kyrkan kan komma fram till att vi åtminstone kan be för homosexuella par så som biskoparna i sin utredning föreslår. Diskussionen fortsätter.

Traditionellt kaffe med tårta bjöd statsmakten på och besök av undervisnings-och kulturminister Stefan Wallin (ministeriet har bytt namn 1.5). Wallin talade om de ungas behov av stöd på olika områden, och samarbetsmöjligheter lokalt mellan olika aktörer. Arbetslösheten bland unga har stigit och det gäller för oss att hjälpas åt att satsa på framtiden, dvs.  ungdomarna. Ministern tackade också ärkebiskop Paarma som avgår med pension. Han  firas officiellt  på torsdag på Åbo slott.

Söndagkväll och kyrkomötesstart. Om några minuter samlas de svenska delegaterna till palaver. På agendan diskussion om HeTa-projektet igen en gång, och andra frågor som skall behandlas under den kommande veckan. Solen skiner här och fåglarna kvittrar i träden fastän det är kväll. En av kollegerna från ett annat stift mötte mig glatt och hon har fått en nätt liten mage sedan senast. Ett nytt liv växer till. Hoppfullt. För övrigt har vi frågor att diskutera, som kommer att väcka debatt igen. Mediaintressantast är väl partnerskapsfrågan och hur kyrkan skall förhålla sig till homosexuella relationer. Önskar ändå att denna känsliga fråga skulle behandlas sakligt av alla parter oberoende av åsikter.