Biskopar avtackade och HeTa avgjort
När kyrkomötet samlas i november är varken ärkebiskop Jukka Paarma eller helsingforsbiskopen Eero Huovinen med. Vardera blir pensionerade i sommar. Det blev ett högtidligt och vemodigt avsked i samband med kyrkomötets avslutande sent på eftermiddagen på fredag, efter en intensiv vecka. Också kanslichefen på Kyrkostyrelsen avgår med pension och Jukka Keskitalo, kyrkoherden i landets största församling, Jyväskylä, valdes i hans ställe. Jukka sitter som prästombud i kyrkomötet, så nu kommer ett nytt ombud in i kyrkomötet.
Den stora frågan i dag var HeTa, kyrkans nya personal- och ekonomiförvaltningsprojekt. Efter omröstning fick det omstridda projektet grönt ljus med rösterna 83 för och 20 mot, 2 blanka röster och 4 frånvarande. Själv röstade jag mot genomförande av HeTa, och i dag på förmiddagen trodde jag faktiskt att nej-rösterna skulle bli fler. Men det gick så här, och nu vet vi åtminstone vad vi skall räkna med. Det blir ju fråga om en övergångstid på fem år efter att förändringarna trätt i kraft 2012, så det blir tid att förbereda införandet av det här systemet både i servicecentralen och i församlingarna. Bidrag som motsvarar serviceavgiften kommer också att betalas till de små församlingar som inte gör några inbesparingar genom det nya systemet. Den svenskspråkiga servicen skall enligt planerna koncentreras till en avdelning av de 4-6 servicepunkter som centralen skall bestå av.
Avtalet mellan vår kyrka och metodisterna i Finland blev godkänt i dag! Det är jag glad över. Var med och beredde ärendet i arbetsgrupp och utskott, och det blir trevligt att träffa metodistvännerna och kunna förmedla att kyrkomötet godkände avtalet. Nattvardsgemenskapen är nu officiellt godkänd och tillräcklig enighet konstaterad kring de centrala trosfrågorna. Vardera kyrkorna erkänner varandras vigda präster, vilket har betydelse på olika plan i samarbetet mellan kyrkorna. Ett steg i rätt riktning, fastän diskussionen behöver fortsätta mellan kyrkorna.
Nu är det skönt att vara hemma! I morse sjöng alla männen traditionsenligt för oss kvinnor en rörande och vacker morsdagssång. Där stod de alla, yngre och äldre, och ögonen tårades när jag tänkte på att de alla är någon mammas barn. Gråhåriga, skäggiga, barska, milda, alla gossar som mindes sin mamma, och kanske sina barns mor därhemma, när de sjöng för den lilla skaran kvinnor som satt utspridda i den stora plenisalen. Morsdag på söndag här hemma.
