Helene Liljeström

I kyrkomötet blev det 78 röster för och 30 emot godkännande av bön för och tillsammans med homosexuella som ingått registrerat partnerskap med varandra. En kompromiss kan man väl kalla det och många är förstås därför missnöjda med resultatet. Men vi kommer ändå genom detta beslut till en lösning som ger möjligheter vi inte tidigare har haft. Dessutom är betänkandet som godkändes tydligt i fråga om frivilligheten för de anställdas del. Och personligen skulle jag inte önska att något homosexuellt par som ber om denna bön skulle mötas av en präst som absolut inte vill göra detta. Det är ju klart att det finns tillräckligt många präster som gärna ställer upp och då fungerar det bättre. Rädslan från motståndarnas sida att de skall bli tvingade att be för något deras samvete inte tillåter är därför överdriven. Vi är säkert alla överens om att i den omfattning sådana tillfällen kommer att ordnas kommer det att finnas personal som gärna ställer upp. Vi kan alltså också vara nöjda över en lösning som ger möjligheter och inte bara stänger dem och låser läget. I väntan på biskopsmötets anvisningar som säkert kommer i februari nästa år.

Två initiativ som ursprungligen kommit från Borgå stift kom till beslut i går. En förändring gällande språkkraven för kyrkoherdar på Åland och initiativrätten till stiftsfullmäktige. Domkapitlet i Borgå stift kommer att kunna avgöra språkkraven för kyrkoherdetjänster på Åland och man gav initiativrätt till stiftsfullmäktige åt minst 10 församlingsmedlemmar utöver de instanser som redan tidigare haft denna rätt. Ursprungligen hade detta senare initiativ handlat om Ungdomens Kyrkodagar, men enligt den skrivning som godkändes blev det fråga om en allmännare rätt som kan tillämpas i alla stift. Det var alltså ytterligare två positiva beslut!

Plenum från 9.15-22.55 med paus för utfärd mellan 18 och 21. Det var 47 talturer och många av dem långa utläggningar för eller emot förslaget att biskopsmötet får i uppdrag att utfärda anvisningar för bön med och förbön för dem som ingått registrerat partnerskap med varandra. Beslöt tidigare under dagen att själv  inte säga något eftersom det blev en hel del upprepningar i anförandena, men kände ändå sedan ett behov att kort redogöra för mitt eget sätt att se på saken just nu. I morgon på morgonen  blir det omröstning och kvar finns endast utskottets förslag, och ett förslag om förkastande av utskottets betänkande och klämförslag. Rädslan att vi skulle sitta länge i morgon tycks inte bli verklighet ändå. Dagens långa sessioner gjorde att diskussionen i den här frågan avslutades i och med sista talturen på kvällen.

MÃ¥nga uttryckte sitt stöd för förslaget även om motstÃ¥ndet ocksÃ¥ var tydligt. Biskop Irja Askola stödde  förslaget med beskrivningen att förslaget ger uttryck för en ”realistisk vishet”. SÃ¥ kändes det för mig trots att besvikelsen onekligen ocksÃ¥ fanns där, när jag insÃ¥g att detta skulle bli sÃ¥ lÃ¥ngt  utskottet skulle kunna gÃ¥ i sitt  förslag.

Nu hoppas jag ändå på att röstningen går vägen i morgon. Då kan vi få en möjlighet att utan att överskrida de rättigheter som kyrkan ger, på ett vackert och meningsfullt sätt möta dem som ingått parförhållande och önskar få förbön. Det finns många möjligheter i detta förslag och jag litar på biskoparnas vishet i fråga om anvisningar.

I dag har  konstitutionsutskottet presenterat sitt betänkande kring partnerskapslagens följder för kyrkan. Många är säkert besvikna. Antingen är man besviken över att vi inte föreslår välsignelse av homosexuella som lever i registrerat parförhållande, eller så är man besviken över att vi föreslår att biskopsmötet skall utforma pastorala anvisningar för bön för och med dessa par. Bland oss som har varit med och nött våra åsikter mot varandra finns naturligtvis också olika reaktioner. Man kan ju inte räkna med att alltid lyckas få ett betänkande utformat helt enligt sina egna förhoppningar. För min egen del hör jag ju till dem som i betänkandet omnämns som de i utskottet som gärna skulle gå ett steg längre och införa välsignelse för homosexuella registrerade par. Men vi konstaterar i texten att tillräckligt stor enighet inte finns bakom ett sådant förslag. Vi har alltså kompromissat oss fram till att föreslå den lösning som senaste vinter kom från biskopsmötet. Om det går vägen i morgon här på kyrkomötet får vi i alla fall en modell för hur kyrkan på ett respektfullt och människovärdigt sätt kan möta de människor som ofta blivit fel behandlade och känt sig kränkta  i kyrkan.

Här är onekligen spänning i luften. Det var ett ovanligt tyst plenum som samlades här under kvällen. Det var som om alla samlade sig för morgondagen. Då  blir det säkert lÃ¥nga tal i stället…Om en frÃ¥ga som man redan talat och skrivit oändligt mÃ¥nga ord om, utan att komma vidare. Nu behöver vi nÃ¥got annat än bara ord. DÃ¥ är kanske inte bön och förbön sÃ¥ dÃ¥liga alternativ.

Nu har vi balanserat som pÃ¥ lina mellan de olika Ã¥sikterna i partnerskapsfrÃ¥gan och i morgon kommer utskottets betänkande att delas ut Ã¥t ombuden. Kan alltsÃ¥ inte säga nÃ¥got om det än. Vi Ã¥terkommer när  det är offentligt…behandling i plenum pÃ¥ torsdag. Nu är jag bara trött!

Men nÃ¥gra ord om Framtidsredogörelsen som jag nämnde om senast. ”Kyrkomötet beslöt hösten 2008 att inrätta ett bestÃ¥ende framtidsutskott frÃ¥n och med början av nästa mandatperiod och att Kyrkostyrelsen vart fjärde Ã¥r ska lägga fram en framtidsredogörelse för kyrkomötet.” SÃ¥ här stÃ¥r det i inledningsorden i häftet. Den allra första framtidsredogörelsen har alltsÃ¥ kommit nu och diskuterades i remissdebatten i gÃ¥r.  Ett av vÃ¥ra nuvarande utskott skall behandla den och smÃ¥ningom avge ett betänkande. InnehÃ¥llet i häftet är, som man kan vänta sig, ett försök till analys av de följande tio Ã¥ren och de utmaningar och omständigheter som kyrkan kan tänkas komma  att leva i. Redogörelsen har ambitionen att erbjuda information som skall stöda beslutsfattandet i kyrkan. Det är inte lätt att profetera om framtiden sÃ¥ vi fÃ¥r väl Ã¥terkomma till framtiden senare:) Globalt och nationellt, kulturellt och religiöst, kyrkans personal och lekmännen, mÃ¥ngfald och förändring…allt detta och mera till.

I dag har det snöat här i Åbo, så marken är riktigt vit. Men jag har inte satt min fot utanför huset så vinterkänslan har inte infunnit sig ändå. En kopp te och några timmars sömn är vad som nu behövs.

Tre modiga och visa män gjorde mig glad i dag. Den första var vår egen biskop Björn som höll en fin predikan i S.t Maria kyrka i kyrkomötets inledningsmässa, som vårt stift ansvarade för.  På ett ärligt och ödmjukt sätt förmedlade han frimodighet och kraft  inför veckans utmaningar och uppgifter. Tillsammans fick vi svenska delegater tjäna våra systrar och bröder med textläsning och vid nattvardsbordet, och här på kyrkomötet är det många som kommer efteråt och tackar för tjänsten. Fint tycker jag.

Den andra visa mannen var vår nye ärkebiskop Kari Mäkinen, som höll ett starkt öppningsanförande. Han berörde de aktuella frågorna som upprört stämningarna under de senaste veckorna och kommenterade också de många utskrivningarna från kyrkan. Det lönar sig att läsa hans anförande i sin helhet. Han citerade T.S Elliot som i en pjäs berättar om några präster som var hårt ansatta i en katedral. I stor rädsla ropar de till varandra: Bomma för dörrarna! Men ärkebiskopen som också befinner sig i katedralen ger en kontraorder. Hans uppmaning är: Öppna dörrarna! Också för fienden! Det finns ingen anledning för oss att stänga om oss i kyrkan och drabbas av rädsla och protektionism. Evangeliet ger oss frimodighet att öppna dörrarna och bjuda in till möte med levande Kristus.

Den tredje visa mannen var minister Stefan Wallin som traditionsenligt höll tal och bjöd på statsrådets tårta och kaffe på eftermiddagen. Också han talade för en inkluderande kyrka som har högt till tak och brett mellan väggarna. Han gladde sig också åt ett flitigt deltagande i förhandsröstningarna i församlingarna men uttryckte oro för att människor också röstar med fötterna, dvs. skriver ut sig ur kyrkan.

Efter kaffet började utskottsarbetet och slitet med betänkandet kring ”den stora frÃ¥gan” under denna vecka (frÃ¥gan om kyrkan och registrerade parförhÃ¥llanden). Ett par timmars plenum pÃ¥ kvällen, med debatt kring Kyrkan 2020, Framtidsredogörelse för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, och sedan fortsatte utskottsdiskussionerna till sent pÃ¥ natten. Vi borde  bli färdiga under morgondagen om delegaterna skall hinna bekanta sig med betänkandet innan det tas upp till  behandling i plenum.

En av delgaterna har med sig sin lilla söta baby. Ett uppfriskande inslag i sällskapet här.

Folket samlas småningom till höstens kyrkomöte. En del delegater har redan i dag haft möten och samtal inför veckans arbete. Också Borgå stifts representanter i kyrkomötet träffades och vi fick utbyta tankar och informationer med varandra. Det är viktigt att vi kan lyssna till varandra och tala öppet med varandra även om vi kan ha olika åsikter i en del  frågor. Vi delar ändå alla  både kärleken till, oron för  och omsorgen  om vår kyrka. Vi vet också att det finns många i församlingarna som tänker på oss och ber för arbetet här. En av veckans stora frågor är ju den fråga som upprört känslorna under de senaste veckorna. Hur skall kyrkan förhålla sig till homosexuellt partnerskap? Konstitutionsutskottet skall åstadkomma ett betänkande som utgår från biskopsmötets utredning och förslag, där möjlighet till förbön för par som har ingått partnerskap har förts fram. Betänkandet presenteras sannolikt i slutet av den här veckan i plenum. Vi får se hur långt vi kommer. Det är ju ingen hemlighet att det finns mycket starka åsikter åt olika håll i den här frågan.

I morgon börjar vi i alla fall med mässa och den hålls av vår biskop Björn.