Kyrkans framtid
I dag har vi återkommit till framtidsredogörelsen Kyrkan 2020 som publicerades i höstas. Analysen av kyrkans situation just nu, samhällsutvecklingen, trenderna som vi kan utläsa av församlingsmedlemmarnas handlingsmönster och riktningar som vi kan ana att framtiden för oss mot väcker många tankar. Ingen kan vara expert på det här, men det är säkert viktigt att försöka definiera var vi står, vad vi vill och vart vi är på väg. Dagens diskussioner i utskottet och i plenum påminner om att det är viktigt för kyrkan att uttrycka positiva värden och leva ut det budskap som alltför ofta skyms bort av internt käbbel.
Det har varit intressant att märka att de här frågorna har kunnat engagera mänskor från mycket olika riktningar till meningsfulla samtal, där murarna inte demonstrativt att byggt upp mellan olika synsätt. Behovet av en verklig innehållsmässig förnyelse av gudstjänsten var en fråga som jag tycker att vi långt kunde enas kring. Ramarna vi har duger bra. Vi behöver bara frimodighet att utnyttja de möjligheter som finns till förnyelse och värme och liv.
Många inlägg under den här veckan har i olika sammanhang tagit fasta på att kyrkan är alltför låst i sina byråkratiska ramar och förvaltningscentrerade handlingsmönster. Vissa system är svåra att rucka på och kräver stora reformer, men i många sammanhang kan vi säkert tolka friare och modigare de möjligheter vi har.
En utmaning för kyrkan i dag och framför allt i morgon är att ta vara pÃ¥ frivilligarbetet. Vi har kanske en ”stökigare” men en mera levande kyrka om vi vÃ¥gar tänka generöst när nÃ¥gon vill göra nÃ¥got helt frivilligt och utan ersättning. NÃ¥gra lekmän talade om svÃ¥righeterna att fÃ¥ rum för sin insats i församlingarna. Det ställer nya krav pÃ¥ de anställda, men det kan leda till välsignelse om alltfler vill och fÃ¥r möjlighet att bidra med en insats för gemenskapen och arbetet i församlingarna.
I
