Helene Liljeström

Ärkebiskop Kari Mäkinen efterlyste, i sitt insiktsfulla inledningsanförande av kyrkomötesveckan i Åbo, en vuxen diskussion i kyrkan. Utmärkande för en sådan är enligt honom mod och ödmjukhet,  att man kan stå ut med olika åsikter och att man också kan skratta åt sig själv. Han underströk  att mångstämmighet alltid har varit utmärkande för kyrkan, så det är inte frågan om något nytt fenomen att alla inte alltid tycker lika. Mångstämmigheten har enligt Mäkinen lett till smärtsamma erfarenheter i kyrkans hiostoria, men är också en styrka i kyrkan.

Stämningen har varit ganska avslappnad under första kyrkomötesdagen. Vi har inte den här gÃ¥ngen sÃ¥ eldfängda frÃ¥gor att behandla, som vi hade senaste höst. När vi samtalar om utvecklande av kyrkoherdevalet sÃ¥ är positionerna inte självklara. Visst tänker vi olika, men Ã¥sikterna  gÃ¥r inte att placera i de traditionella  falangerna ”liberala” och ”konservativa”.

Kanske någon tycker att jag är konservativ, men jag tycker att det är viktigt att församlingen får möjlighet att välja sin kyrkoherde genom direkt val och förespråkar indirekt val (kyrkoherden väljs av församlingsrådet eller fullmäktige) endast som andra alternativ. Diskussionen pågick till sena kvällen om detta ämne.Förslaget är två alternativa modeller för valet, men vi kommer säkert att rösta om vilket som skall vara det första alternativet.

En annan fråga som hängt med länge är frågan om diakonatet. Skall diakoner, ungdomsledare, kantorer och eventuellt någon yrkesgrupp till inom kyrkan vigas till sina uppgifter inom ramen för ett diakonat. Frågan har ältats i årtionden och tycks inte vara mogen trots det. Vilket ämbete är det frågan om? Hur förhåller sig diakonatet till prästämbetet? Vad händer med diakonvigningen i den form vi nu har den? Konstitutionsutskottet skall ge ett utlåtande till lagutskottet om diakonatet. Många är överens om att något bör göras. Ett beslut behövs i någon riktning. Frågan har hängt med alltför länge. Man kan ju också undra om det finns något annat sätt att stärka dessa yrkesgruppers identitet inom kyrkan än skapandet av ett diakonat som ingen riktigt förstår sig på eller kan överblicka följderna av . Om det blir en frivillig vigning betyder det att vi har vigda och ovigda diakoner, ungdomsledare, kantorer osv parallellt i församlingarna. Hur fungerar det i praktiken?

Den tredje stora frÃ¥gan som ocksÃ¥ är en lÃ¥ngkörare är frÃ¥gan den sk parokialförsamlingsmodellen. Det finns en stark önskan att luckra upp reglerna för församlingstillhörigheten Ã¥tminstone när det gäller vissa bestämda problemomrÃ¥den. Möjligheter att tillhöra en annan församling än den pÃ¥ vars omrÃ¥de man bor pÃ¥ skulle ibland vara motiverade. Det gäller t.ex. om man flyttar inom samma samfällighet, typ till ”andra sidan gatan” eller om man hör till en sprÃ¥klig minoritet utanför sin sprÃ¥kgrupps församling (ex. Tammerfors svenska församling och svenskar som bor pÃ¥ finska orter utanför Tammerfors). Kyrkostyrelsen föreslÃ¥r att inga förändringar görs. Vi fÃ¥r se om kyrkomötet sväljer detta.

Första dagens arbete blev klockan runt och litet till. Kroppen har här ingen talan. Man fÃ¥r vicka pÃ¥ tÃ¥rna och bälga i sig kaffe….när syret tar slut och timmen blir sen.

I kyrkomötet blev det 78 röster för och 30 emot godkännande av bön för och tillsammans med homosexuella som ingått registrerat partnerskap med varandra. En kompromiss kan man väl kalla det och många är förstås därför missnöjda med resultatet. Men vi kommer ändå genom detta beslut till en lösning som ger möjligheter vi inte tidigare har haft. Dessutom är betänkandet som godkändes tydligt i fråga om frivilligheten för de anställdas del. Och personligen skulle jag inte önska att något homosexuellt par som ber om denna bön skulle mötas av en präst som absolut inte vill göra detta. Det är ju klart att det finns tillräckligt många präster som gärna ställer upp och då fungerar det bättre. Rädslan från motståndarnas sida att de skall bli tvingade att be för något deras samvete inte tillåter är därför överdriven. Vi är säkert alla överens om att i den omfattning sådana tillfällen kommer att ordnas kommer det att finnas personal som gärna ställer upp. Vi kan alltså också vara nöjda över en lösning som ger möjligheter och inte bara stänger dem och låser läget. I väntan på biskopsmötets anvisningar som säkert kommer i februari nästa år.

Två initiativ som ursprungligen kommit från Borgå stift kom till beslut i går. En förändring gällande språkkraven för kyrkoherdar på Åland och initiativrätten till stiftsfullmäktige. Domkapitlet i Borgå stift kommer att kunna avgöra språkkraven för kyrkoherdetjänster på Åland och man gav initiativrätt till stiftsfullmäktige åt minst 10 församlingsmedlemmar utöver de instanser som redan tidigare haft denna rätt. Ursprungligen hade detta senare initiativ handlat om Ungdomens Kyrkodagar, men enligt den skrivning som godkändes blev det fråga om en allmännare rätt som kan tillämpas i alla stift. Det var alltså ytterligare två positiva beslut!

Plenum från 9.15-22.55 med paus för utfärd mellan 18 och 21. Det var 47 talturer och många av dem långa utläggningar för eller emot förslaget att biskopsmötet får i uppdrag att utfärda anvisningar för bön med och förbön för dem som ingått registrerat partnerskap med varandra. Beslöt tidigare under dagen att själv  inte säga något eftersom det blev en hel del upprepningar i anförandena, men kände ändå sedan ett behov att kort redogöra för mitt eget sätt att se på saken just nu. I morgon på morgonen  blir det omröstning och kvar finns endast utskottets förslag, och ett förslag om förkastande av utskottets betänkande och klämförslag. Rädslan att vi skulle sitta länge i morgon tycks inte bli verklighet ändå. Dagens långa sessioner gjorde att diskussionen i den här frågan avslutades i och med sista talturen på kvällen.

MÃ¥nga uttryckte sitt stöd för förslaget även om motstÃ¥ndet ocksÃ¥ var tydligt. Biskop Irja Askola stödde  förslaget med beskrivningen att förslaget ger uttryck för en ”realistisk vishet”. SÃ¥ kändes det för mig trots att besvikelsen onekligen ocksÃ¥ fanns där, när jag insÃ¥g att detta skulle bli sÃ¥ lÃ¥ngt  utskottet skulle kunna gÃ¥ i sitt  förslag.

Nu hoppas jag ändå på att röstningen går vägen i morgon. Då kan vi få en möjlighet att utan att överskrida de rättigheter som kyrkan ger, på ett vackert och meningsfullt sätt möta dem som ingått parförhållande och önskar få förbön. Det finns många möjligheter i detta förslag och jag litar på biskoparnas vishet i fråga om anvisningar.

I dag har  konstitutionsutskottet presenterat sitt betänkande kring partnerskapslagens följder för kyrkan. Många är säkert besvikna. Antingen är man besviken över att vi inte föreslår välsignelse av homosexuella som lever i registrerat parförhållande, eller så är man besviken över att vi föreslår att biskopsmötet skall utforma pastorala anvisningar för bön för och med dessa par. Bland oss som har varit med och nött våra åsikter mot varandra finns naturligtvis också olika reaktioner. Man kan ju inte räkna med att alltid lyckas få ett betänkande utformat helt enligt sina egna förhoppningar. För min egen del hör jag ju till dem som i betänkandet omnämns som de i utskottet som gärna skulle gå ett steg längre och införa välsignelse för homosexuella registrerade par. Men vi konstaterar i texten att tillräckligt stor enighet inte finns bakom ett sådant förslag. Vi har alltså kompromissat oss fram till att föreslå den lösning som senaste vinter kom från biskopsmötet. Om det går vägen i morgon här på kyrkomötet får vi i alla fall en modell för hur kyrkan på ett respektfullt och människovärdigt sätt kan möta de människor som ofta blivit fel behandlade och känt sig kränkta  i kyrkan.

Här är onekligen spänning i luften. Det var ett ovanligt tyst plenum som samlades här under kvällen. Det var som om alla samlade sig för morgondagen. Då  blir det säkert lÃ¥nga tal i stället…Om en frÃ¥ga som man redan talat och skrivit oändligt mÃ¥nga ord om, utan att komma vidare. Nu behöver vi nÃ¥got annat än bara ord. DÃ¥ är kanske inte bön och förbön sÃ¥ dÃ¥liga alternativ.

Nu har vi balanserat som pÃ¥ lina mellan de olika Ã¥sikterna i partnerskapsfrÃ¥gan och i morgon kommer utskottets betänkande att delas ut Ã¥t ombuden. Kan alltsÃ¥ inte säga nÃ¥got om det än. Vi Ã¥terkommer när  det är offentligt…behandling i plenum pÃ¥ torsdag. Nu är jag bara trött!

Men nÃ¥gra ord om Framtidsredogörelsen som jag nämnde om senast. ”Kyrkomötet beslöt hösten 2008 att inrätta ett bestÃ¥ende framtidsutskott frÃ¥n och med början av nästa mandatperiod och att Kyrkostyrelsen vart fjärde Ã¥r ska lägga fram en framtidsredogörelse för kyrkomötet.” SÃ¥ här stÃ¥r det i inledningsorden i häftet. Den allra första framtidsredogörelsen har alltsÃ¥ kommit nu och diskuterades i remissdebatten i gÃ¥r.  Ett av vÃ¥ra nuvarande utskott skall behandla den och smÃ¥ningom avge ett betänkande. InnehÃ¥llet i häftet är, som man kan vänta sig, ett försök till analys av de följande tio Ã¥ren och de utmaningar och omständigheter som kyrkan kan tänkas komma  att leva i. Redogörelsen har ambitionen att erbjuda information som skall stöda beslutsfattandet i kyrkan. Det är inte lätt att profetera om framtiden sÃ¥ vi fÃ¥r väl Ã¥terkomma till framtiden senare:) Globalt och nationellt, kulturellt och religiöst, kyrkans personal och lekmännen, mÃ¥ngfald och förändring…allt detta och mera till.

I dag har det snöat här i Åbo, så marken är riktigt vit. Men jag har inte satt min fot utanför huset så vinterkänslan har inte infunnit sig ändå. En kopp te och några timmars sömn är vad som nu behövs.

Tre modiga och visa män gjorde mig glad i dag. Den första var vår egen biskop Björn som höll en fin predikan i S.t Maria kyrka i kyrkomötets inledningsmässa, som vårt stift ansvarade för.  På ett ärligt och ödmjukt sätt förmedlade han frimodighet och kraft  inför veckans utmaningar och uppgifter. Tillsammans fick vi svenska delegater tjäna våra systrar och bröder med textläsning och vid nattvardsbordet, och här på kyrkomötet är det många som kommer efteråt och tackar för tjänsten. Fint tycker jag.

Den andra visa mannen var vår nye ärkebiskop Kari Mäkinen, som höll ett starkt öppningsanförande. Han berörde de aktuella frågorna som upprört stämningarna under de senaste veckorna och kommenterade också de många utskrivningarna från kyrkan. Det lönar sig att läsa hans anförande i sin helhet. Han citerade T.S Elliot som i en pjäs berättar om några präster som var hårt ansatta i en katedral. I stor rädsla ropar de till varandra: Bomma för dörrarna! Men ärkebiskopen som också befinner sig i katedralen ger en kontraorder. Hans uppmaning är: Öppna dörrarna! Också för fienden! Det finns ingen anledning för oss att stänga om oss i kyrkan och drabbas av rädsla och protektionism. Evangeliet ger oss frimodighet att öppna dörrarna och bjuda in till möte med levande Kristus.

Den tredje visa mannen var minister Stefan Wallin som traditionsenligt höll tal och bjöd på statsrådets tårta och kaffe på eftermiddagen. Också han talade för en inkluderande kyrka som har högt till tak och brett mellan väggarna. Han gladde sig också åt ett flitigt deltagande i förhandsröstningarna i församlingarna men uttryckte oro för att människor också röstar med fötterna, dvs. skriver ut sig ur kyrkan.

Efter kaffet började utskottsarbetet och slitet med betänkandet kring ”den stora frÃ¥gan” under denna vecka (frÃ¥gan om kyrkan och registrerade parförhÃ¥llanden). Ett par timmars plenum pÃ¥ kvällen, med debatt kring Kyrkan 2020, Framtidsredogörelse för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, och sedan fortsatte utskottsdiskussionerna till sent pÃ¥ natten. Vi borde  bli färdiga under morgondagen om delegaterna skall hinna bekanta sig med betänkandet innan det tas upp till  behandling i plenum.

En av delgaterna har med sig sin lilla söta baby. Ett uppfriskande inslag i sällskapet här.

Folket samlas småningom till höstens kyrkomöte. En del delegater har redan i dag haft möten och samtal inför veckans arbete. Också Borgå stifts representanter i kyrkomötet träffades och vi fick utbyta tankar och informationer med varandra. Det är viktigt att vi kan lyssna till varandra och tala öppet med varandra även om vi kan ha olika åsikter i en del  frågor. Vi delar ändå alla  både kärleken till, oron för  och omsorgen  om vår kyrka. Vi vet också att det finns många i församlingarna som tänker på oss och ber för arbetet här. En av veckans stora frågor är ju den fråga som upprört känslorna under de senaste veckorna. Hur skall kyrkan förhålla sig till homosexuellt partnerskap? Konstitutionsutskottet skall åstadkomma ett betänkande som utgår från biskopsmötets utredning och förslag, där möjlighet till förbön för par som har ingått partnerskap har förts fram. Betänkandet presenteras sannolikt i slutet av den här veckan i plenum. Vi får se hur långt vi kommer. Det är ju ingen hemlighet att det finns mycket starka åsikter åt olika håll i den här frågan.

I morgon börjar vi i alla fall med mässa och den hålls av vår biskop Björn.

När kyrkomötet samlas i november är varken ärkebiskop Jukka Paarma eller helsingforsbiskopen Eero Huovinen med. Vardera blir pensionerade i sommar. Det blev ett högtidligt och vemodigt avsked i samband med kyrkomötets avslutande sent på eftermiddagen på fredag, efter en intensiv vecka. Också kanslichefen på Kyrkostyrelsen avgår med pension och Jukka Keskitalo, kyrkoherden i landets största församling, Jyväskylä, valdes i hans ställe. Jukka sitter som prästombud i kyrkomötet, så nu kommer ett nytt ombud in i kyrkomötet.

Den stora frågan i dag var HeTa, kyrkans nya personal- och ekonomiförvaltningsprojekt. Efter omröstning fick det omstridda projektet grönt ljus med rösterna 83 för och 20 mot, 2 blanka röster och 4 frånvarande. Själv röstade jag mot genomförande av HeTa, och i dag på förmiddagen trodde jag faktiskt att nej-rösterna skulle bli fler. Men det gick så här, och nu vet vi åtminstone vad vi skall räkna med. Det blir ju fråga om en övergångstid på fem år efter att förändringarna trätt i kraft 2012, så det blir tid att förbereda införandet av det här systemet både i servicecentralen och i församlingarna. Bidrag som motsvarar serviceavgiften kommer också att betalas till de små församlingar som inte gör några inbesparingar genom det  nya systemet. Den svenskspråkiga servicen skall enligt planerna koncentreras till en avdelning av de 4-6 servicepunkter som centralen skall bestå av.

Avtalet mellan vår kyrka och metodisterna i Finland blev godkänt i dag! Det är jag glad över. Var med och beredde ärendet i arbetsgrupp och utskott, och det blir trevligt att träffa metodistvännerna och kunna förmedla att kyrkomötet godkände avtalet. Nattvardsgemenskapen är nu officiellt godkänd och tillräcklig enighet konstaterad kring de centrala trosfrågorna. Vardera kyrkorna erkänner varandras vigda präster, vilket har betydelse på olika  plan i samarbetet mellan kyrkorna. Ett steg i rätt riktning, fastän diskussionen behöver fortsätta mellan kyrkorna.

Nu är det skönt att vara hemma! I morse sjöng alla männen traditionsenligt för oss kvinnor en rörande och vacker morsdagssång. Där stod de alla, yngre och äldre, och ögonen tårades när jag tänkte på att de alla är någon mammas barn. Gråhåriga, skäggiga, barska, milda, alla gossar som mindes sin mamma, och kanske sina barns mor därhemma, när de sjöng för den lilla skaran kvinnor som satt utspridda i den stora plenisalen. Morsdag på söndag här hemma.

Ärkebiskopens fest pÃ¥ slottet kryddades av ett trevligt program, där vi fick möta uttrycksfulla djurfigurer, som med ”Paarma” som kapten skötte om att Arken hölls flytande.  Djurfigurerna i sina festliga djurhuvuden, hade vissa ”likheter” med vÃ¥ra biskopar i sitt sätt att vara och tala. Vi rÃ¥kar ju ha en hel del biskopar vilkas namn anknyter till djur (vÃ¥r egen biskop Björn, biskop Peura, biskop Repo..) Kyrkomötesombudet och författaren Anna-Mari Kaskinen hade författat kavalkadens sketcher och i programmet presenterades en del av det som har hänt under de  11 Ã¥r ärkebiskopen innehaft sin tjänst. Allvar och skämt varvades med uppvaktning och tack, psalmsÃ¥ng och god mat. Vid kaffet höll minister Stefan Wallin tal och sedan fick vi lyssna till vacker musik framförd av ärkebiskopens systerdotter och hans gudson. Kvällen avslutades med completorium i slottskyrkan.

Men vi har inte endast firat i dag. En arbetsdag hade vi ju bakom oss när vi bänkade oss i bussarna till slottet. Ett viktigt ärende i dag var frågan huruvida församlingsgränserna måste följa kommungränserna. Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att utreda det här som kan ha stor betydelse särskilt för oss finlandssvenskar. Det handlar alltså om en möjlighet till en viss uppluckring av den s.k. parokialprincipen, d.v.s. att man skall vara medlem i den församling på vars område man bor. I morgon har vi ännu många ärenden kvar. Det kanske blir sen hemfärd.

Timtals har vi också i dag på  kyrkomötet lyssnat till varandra och talat till varandra, och då särskilt om bibelsyn och inställning till homosexuellt partnerskap. Det absolut mest glädjande i dag är att samtalet har förts under civiliserade former. Jag tror att det gladde alla oberoende av åsikt och bakgrund. Kyrkomötet har i dag visat att man kan samtala sakligt och lugnt, trots olika syn och övertygelse. Några har också öppet vågat medge att de inte vet vad de skall tänka, när det gäller att bedöma hur kyrkan skall förhålla sig till homosexuellt partnerskap. Ett ärligt utgångsläge.

Slutresultatet blev inte särskilt revolutionerande, men ändÃ¥ tror jag att kyrkomötet gjorde nÃ¥gonting stort i dag, pÃ¥ vägen mot att lära sig att lyssna till varandra och respektera olikheter. Ärendet som gäller biskopsmötets utredning av partnerskapets följder för kyrkan gÃ¥r nu som väntat vidare till det utskott som jag sitter i, konstitutionsutskottet. Det betyder jobb i sommar och under början av hösten. För mig var det spännande att stiga upp i talarstolen för mitt inlägg i frÃ¥gan. Jag önskar att biskoparnas förslag till förbön skulle gÃ¥ igenom och försökte lägga mina  ord för det. I dagens läge är t.o.m. det förslaget otänkbart för mÃ¥nga här, sÃ¥ vi gÃ¥r med mycket korta steg framÃ¥t, även om vi som skulle välja att välsigna ocksÃ¥ är rätt mÃ¥nga. Men som sagt. Första steget är alltid att man lär sig samtala och lyssna, utan att medvetet sÃ¥ra och skymfa eller förpassa varandra till ett särskilt hett ställe. Av dagens arbetstimmar fram till halv tio pÃ¥ kvällen, gick drygt fem till den här frÃ¥gan, och kring femtio talare tog till orda. Tystnaden i mitt rum är nu vilsam…

Det känns också bra att vi i vår lilla svenska grupp har en uppbygglig stämning fastän vi  ser mycket olika på vissa ärenden. Diskussionen kan engagera oss, men andan oss emellan är ändå i huvudsak god. Det kommer antagligen att bli rätt svårt att hinna med alla ärenden, eftersom debatten kring partnerskapet tog så många timmar i anspråk. Vi är förvarnade att det kan bli sent på fredagen innan vi kommer hem.

I morgon har vi ändÃ¥ fest. Ärkebiskopens avskedsfest firas med middag pÃ¥ Ã…bo slott, sÃ¥ det blir säkert en trevlig kväll. Och vi har ju inte legat pÃ¥ latsidan här precis…Frukt och gojibär och kaffe hÃ¥ller mig  pÃ¥ fötter. BlÃ¥sippsbacken har jag ännu inte hunnit se.