Den stora frågan i dag var HeTa, kyrkans nya personal- och ekonomiförvaltningsprojekt. Efter omröstning fick det omstridda projektet grönt ljus med rösterna 83 för och 20 mot, 2 blanka röster och 4 frånvarande. Själv röstade jag mot genomförande av HeTa, och i dag på förmiddagen trodde jag faktiskt att nej-rösterna skulle bli fler. Men det gick så här, och nu vet vi åtminstone vad vi skall räkna med. Det blir ju fråga om en övergångstid på fem år efter att förändringarna trätt i kraft 2012, så det blir tid att förbereda införandet av det här systemet både i servicecentralen och i församlingarna. Bidrag som motsvarar serviceavgiften kommer också att betalas till de små församlingar som inte gör några inbesparingar genom det  nya systemet. Den svenskspråkiga servicen skall enligt planerna koncentreras till en avdelning av de 4-6 servicepunkter som centralen skall bestå av.

Avtalet mellan vår kyrka och metodisterna i Finland blev godkänt i dag! Det är jag glad över. Var med och beredde ärendet i arbetsgrupp och utskott, och det blir trevligt att träffa metodistvännerna och kunna förmedla att kyrkomötet godkände avtalet. Nattvardsgemenskapen är nu officiellt godkänd och tillräcklig enighet konstaterad kring de centrala trosfrågorna. Vardera kyrkorna erkänner varandras vigda präster, vilket har betydelse på olika  plan i samarbetet mellan kyrkorna. Ett steg i rätt riktning, fastän diskussionen behöver fortsätta mellan kyrkorna.

Nu är det skönt att vara hemma! I morse sjöng alla männen traditionsenligt för oss kvinnor en rörande och vacker morsdagssång. Där stod de alla, yngre och äldre, och ögonen tårades när jag tänkte på att de alla är någon mammas barn. Gråhåriga, skäggiga, barska, milda, alla gossar som mindes sin mamma, och kanske sina barns mor därhemma, när de sjöng för den lilla skaran kvinnor som satt utspridda i den stora plenisalen. Morsdag på söndag här hemma.

Men vi har inte endast firat i dag. En arbetsdag hade vi ju bakom oss när vi bänkade oss i bussarna till slottet. Ett viktigt ärende i dag var frågan huruvida församlingsgränserna måste följa kommungränserna. Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att utreda det här som kan ha stor betydelse särskilt för oss finlandssvenskar. Det handlar alltså om en möjlighet till en viss uppluckring av den s.k. parokialprincipen, d.v.s. att man skall vara medlem i den församling på vars område man bor. I morgon har vi ännu många ärenden kvar. Det kanske blir sen hemfärd.

Slutresultatet blev inte särskilt revolutionerande, men ändå tror jag att kyrkomötet gjorde någonting stort i dag, på vägen mot att lära sig att lyssna till varandra och respektera olikheter. Ärendet som gäller biskopsmötets utredning av partnerskapets följder för kyrkan går nu som väntat vidare till det utskott som jag sitter i, konstitutionsutskottet. Det betyder jobb i sommar och under början av hösten. För mig var det spännande att stiga upp i talarstolen för mitt inlägg i frågan. Jag önskar att biskoparnas förslag till förbön skulle gå igenom och försökte lägga mina  ord för det. I dagens läge är t.o.m. det förslaget otänkbart för många här, så vi går med mycket korta steg framåt, även om vi som skulle välja att välsigna också är rätt många. Men som sagt. Första steget är alltid att man lär sig samtala och lyssna, utan att medvetet såra och skymfa eller förpassa varandra till ett särskilt hett ställe. Av dagens arbetstimmar fram till halv tio på kvällen, gick drygt fem till den här frågan, och kring femtio talare tog till orda. Tystnaden i mitt rum är nu vilsam…

Det känns också bra att vi i vår lilla svenska grupp har en uppbygglig stämning fastän vi  ser mycket olika på vissa ärenden. Diskussionen kan engagera oss, men andan oss emellan är ändå i huvudsak god. Det kommer antagligen att bli rätt svårt att hinna med alla ärenden, eftersom debatten kring partnerskapet tog så många timmar i anspråk. Vi är förvarnade att det kan bli sent på fredagen innan vi kommer hem.

I morgon har vi ändå fest. Ärkebiskopens avskedsfest firas med middag på Åbo slott, så det blir säkert en trevlig kväll. Och vi har ju inte legat på latsidan här precis…Frukt och gojibär och kaffe håller mig  på fötter. Blåsippsbacken har jag ännu inte hunnit se.

Efter lunch hade vi plenum och det fördes remissdebatt bl.a. kring ett initiativ som jag varit med om att skriva under. ”Främjande av mångfald på kyrkliga arbetsplatser” är rubriken för initiativet som ombudet Henrietta Grönlund skrivit och nio ombud har undertecknat. Kort sagt handlar det om att vi vill öka mångfalden och möjligheterna att berika kyrkan genom att ta vara på människors olikheter och se dem som resurser i stället för problem. Det handlar också om att kunna erbjuda arbete åt människor som av någon anledning har särskilt svårt att få arbete. Det kan bli fråga om en positiv särbehandling på grund av särskilda behov. Egentligen går initiativet ut på att förverkliga synen på lika värde mellan människor av olika slag. Som kyrkoherde vet jag att det alltid är en utmaning att vara ledare för människor som alla är olika personligheter. Utökas skaran av medarbetare med människor som har specialbehov, är det viktigt att se till att ledare har beredskap att möta arbetslagets utmaningar. Initiativet för fram idén om ett program som kyrkan kunde utarbeta för att främja mångfalden och stöda den på kyrkans arbetsplatser. Genom  ledarskapsutbildning kan man också öka beredskapen att ta vara på olikheterna på ett konstruktivt sätt. Det här kan också förbättra trivseln på arbetsplatserna.

Dagen har varit lång. Sittande från kl 9 på morgonen till kl 21.45 utan egentlig paus. Mat får vi ju förstås, mer än man använder på grund av allt sittande…

I dag inleddes diskussionen om partnerskapslagens följder för kyrkan. Många inlägg och klart olika infallsvinklar, vilket ju är helt väntat. Det kommer inte att bli lätt att ta ett enda litet steg framåt i den här frågan tyvärr. Ingen tror väl på allvar att man här i plenisalen kan omvända någon som har sin egen ståndpunkt klar. Men nog finns det en stor rädsla hos en del av delegaterna. Förbön visst, men vad leder det till undrar man. Tänk om det leder till att någon ber för ett partnerskap mellan två personer av samma kön?!

Jag tycker Gud blir så liten i våra diskussioner. Gud välsignar suveränt. Han ger gåvor och kärlek utan att fråga oss vem vi tycker att skall få ta emot Hans gåvor. Jag hoppas att vi i kyrkan kan komma fram till att vi åtminstone kan be för homosexuella par så som biskoparna i sin utredning föreslår. Diskussionen fortsätter.

Traditionellt kaffe med tårta bjöd statsmakten på och besök av undervisnings-och kulturminister Stefan Wallin (ministeriet har bytt namn 1.5). Wallin talade om de ungas behov av stöd på olika områden, och samarbetsmöjligheter lokalt mellan olika aktörer. Arbetslösheten bland unga har stigit och det gäller för oss att hjälpas åt att satsa på framtiden, dvs.  ungdomarna. Ministern tackade också ärkebiskop Paarma som avgår med pension. Han  firas officiellt  på torsdag på Åbo slott.

Landshövdingen Lindbäck åkte nöjd hem till Åland. Det var inte alla i kyrkomötet som visste att Åland är enspråkigt svenskt. Så ett besök på ort och ställe öppnade någras ögon för den åländska verkligheten.

Kyrkomötets kvinnor sjöng en farsdagssång för männen. Det var Anna-Mari Kaskinen som hade skrivit orden. Sången uppskattades av herrarna. Vi har ju alltid farsdag framför oss på höstsessionen och morsdag efter vårsessionen så det finns vissa traditioner…

På förmiddagen godkände vi kyrkans centralfonds budget för år 2010 och verksamhets- och ekonomiplan 2010-2012.  Dessutom förrättades några personval. Ledamöter valdes till Kyrkans utrikesråd och till delegationen för Kyrkans arbetsmarknadsverk. Borgå stift representeras i utrikesrådet av  Sixten Ekstrand (suppleant Åsa A. Westerlund) och i arbetsmarknadsverkets delegation  av Ann-Mari Audas-Willman (suppleant Marcus Henricson).

Man blir mer och mer bekant med folk här, vilket gör att det blir roligare och lättare att vara med här på kyrkomötet. Vi är så pass många att det tar sin tid innan man känner sig hemma med olika människor. Men efter några gemensamma veckor känns det riktigt bra. Och ett tiotal av kvinnorna startade i morse med ett 45 minuters pass med bailatino. Just det. Det är som det låter. En blandning av olika latinamerikanska danser. Så vi fick värmen upp med cha cha cha och sånt. Puh! Kul! En proffsig tjej från en dansskola coachade oss. Det gjorde gott. Ändå är fötterna helt svullna på kvällen efter allt sittande. Det är som om man åkte flyg till Amerika varje dag! Men i morgon åker vi hem, var och en till sin stad. Och något gott har vi kanske åstadkommit denna vecka. Litet kvar att fundera på i morgon också.

I mitt eget utskott hade vi avgett ett betänkande rörande antalet faddrar. Konstitutionsutskottet föreslog att minimiantalet faddrar fortsättningsvis skulle vara två, men gav möjlighet till undantagsförfarande i särskilda fall där det visar sig vara svårt att hitta mer än en fadder. Kyrkoherden i församlingen avgör.

Borgå stifts framställning om förändring av statistikföringen i kyrkan förföll. Det är underligt, men om man har kritiska synpunkter på kyrkans system när det gäller att samla statistik, tolkas det i regel som om att man skull anse att ingen statistik alls skall föras. Det var ju aldrig initiativtagarens intention.

I dag har jag fått se en massa böner som svävade omkring på näthimlen i en dator utanför plenisalen. Det är frågan om en svensk sajt och man får skriva böner som publiceras där. Det är tydligen meningen att Finlands kyrka skall införa någonting liknande.

”Tjänstemannapaketet” gick vi igenom mera i detalj i första genomgången i dag och då kom ingen med några som helst invändningar eller förändringsförslag. Men ingenting är avgjort ännu, för i samband med andra behandlingen i morgon eller på fredag kan man ännu föreslå att hela paketet förfaller. Få se…

På kvällen var det ännu en diskussion om det förestående ärkebiskopsvalet. Det blev litet tråkigt med en massa diskussioner om ärkebiskopens uppgifter och vad man eventuellt tycker att han/hon inte borde behöva göra, och hurdan person det borde vara. Vi som just har haft biskopsval är kanske litet trötta på letandet efter en ”messias” . Man måste ju ändå välja en människa som är bra på en del saker och sämre på andra. Men inga namn nämndes och det kan bli knepigt särskilt för stiftsfullmäktigeledmöterna i de olika stiften att veta vem de skall rösta på i ärkebiskopsvalet. Men det är ju litet tid dit ännu, så vi hinner väl alla bilda oss någon uppfattning när väl kandidaterna presenteras.

Underligt att man vill föra fram sina argument på ett så fult sätt. Visst kan man och får man ha olika åsikter. Men vanligt folkvett kunde man förutsätta av alla som sitter i kyrkomötet. Man skulle tycka att det befrämjar de åsikter man vill framföra bättre än oförskämdhet.

Men i morgon är det en ny dag och vi har kommit hit för att vara uppbyggliga och samarbetsvilliga! Men också för att kämpa för det som vi anser är rätt. Man får inte ge upp. Och det gör vi inte heller. Men det kostar skjortan för kyrkan att tålmodigt genomföra demokrati, om det inte finns minsta lilla vilja till kompromisser. Alla är nämligen mer eller mindre överens om att ett diskrimineringsförbud behövs, och förslaget som lagutskottet framfört är att man skulle godkänna paketet nu utan en sådan paragraf, och sedan omedelbart sätta igång med arbetet för att införa en sådan. Ännu hoppas jag!

Utan morgonjumppan hade dagen varit ännu värre. Vi strechade och töjde till Pekka Simojokis musik, tyvärr inte riktigt i takt med den?! Och rätt många tuffa tanter var vi…